Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hafsviken utan att beröra hafvet, — något fysiskt hinder derför är icke
förhanden.
För närvarande och för de närmaste tre eller fyra århundradena
kan man naturligtvis icke tänka på ett dyligt företag, ännu äro
hornboskap och hästar herrar öfver denna mark, och till och med de djur,
de forna eröfrarne från Spanien och Portugal hit medförde, för att vara
behjelpliga vid infödingarnes uuderkufvande, hundarne, hafva förskansat
sig här och torde ganska länge göra menniskorna marken stridig. Stura
kolonier af sådane förvildade djur, till antalet många tusen, lefva
familjvis i Pampas uti af naturen danade halor samt äro högst farliga för
den ensamme fotvandraren, i det de öfver hela landet göra honom
vägen stridig och anfalla från alla sidor samt besegra honom slutligen,
hvilket äfven de mänga förbleknade menniskoskeletten på Pampas bevittna.
Aro fotgängarne samlade till ett större antal och väl beväpnade, så
hafva de icke mycket att frukta; å andra sidan blifva ärligen många
tusen nötkreatur byte för de till glupska rofdjur förvandlade
hushun-darne.
Ett för Pampas karakteriserande djur är strutsen, en stor fågel,
som uppnår ända till sex fots höjd. Den skiljer sig från sina nära
an-förvandter i Afrika endast derigenom, att han har tre tär, under det de
afrikanska ha blott två. Afvenså är hans fjäderprydnad pa långt när
icke så vacker, isynnerhet har han icke de präktiga, stora stjerttjädrar,
hvilka i början af detta århundrade utgjorde det förnämsta i en
damtoalett, ej heller äro hans fjädrar hvita och svarta, utan brunaktigt gra.
lnfödingarne äta hans kött såsom en stor delikatess, spaniorerna
dere-mot hälla endast tillgodo med köttet pä vingarne.
Djuret är intressant, emedan det såsom ungt låter utomordentligt
lätt tämja sig, da det deremot är ytterst skyggt och hastigt flyr undan
i sitt fria tillstånd; redan efter tjugofyra timmar mottager det födan ur
handen på hvilken som helst, ej heller är det farligt att gå intill djuret,
emedan det icke bites; man bör icke springa efter en struts, ty han
sparkar med sina långa, ganska starka ben, sä högt bakut, att tärna
räcka mer än en fot öfver kroppen och om ett sådant slag råkar
någon, afbrytes ett ben eller, om slaget träffar underlifvet, dödas
men-niskan.
Dessa stora öknar äro äfven ett tillhåll för de små prydliga
pels-djur, som man kallar Schinschillas och som bo i hålor, hvilka ofta nog
sammanklämmas öfver deras hufvuden af vagnar, som taga vägen
der-öfver; detta är naturligtvis mycket obehagligt för de stackars små
djuren, men äfven icke så angenämt för de resande, emedan mången gäng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
