Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skjutit en man af Timpabaches stam; lian blef tillfångatagen och vi se
honom bunden vid pålen, färdig att försona sitt brott. Då han likväl
förmådde bevisa att en del af denna stam hade anfallit honom och att
han endast försvarat sig och härunder rakat att döda mannen, löstes
han från pålen och erhöll friheten. En annan omständighet måtte
äf-ven hafva bidragit till hans befrielse, nemligen att han få dagar förut
hade räddat en moder med tvenne barn, tillhörande nämnde stam, från
nejdens förfärligaste odjur, den gråa björnen, som icke sällan uppnår en
vigt af 10 centner. En sådan best hade nästan upphunnit denna qvinna,
då baron WogaD mellankom och med egen lifsfara räddade tre
menni-skors lif. Qvinnans make uttalade då de ganska sanna orden: »Den
store anden har gifvit blekansigtena otacksamheten till arfvedel, åt
rödskinnen deremot tacksamheten.» Wogan fick nu tillfälle att erfara
sanningen af dessa ord.
Fångarne bindas alltid midt i byn vid ett träd, som en gång för
alla är bestämdt till detta ändamål.
Derefter öfva de skickligaste pilskyttar och yxkastare sig med att
skenbart utse fången till mål för sina dödande vapen, men de vilja
endast skrämma, icke verkligen träffa honom. En höfding kastar sin yxa
mot honom och synes vilja klyfva hans hufvud; men hon snuddar knappt
vid hans ansigte och far med förfärande fart in i trädet, mot hvilket
han stöder sig. En annan skjuter en pil mot honom, ehuru den icke
är ämnad att träffa, utan endast att hos honom framkalla yttringar af
förskräckelse och ångest. Det gäller för en ära att kunna aflocka
honom ett ljud, men å andra sidan gäller det äfven för en ära att icke
visa den ringaste fruktan, utan att snarare genom sånger och hånande
ord reta sina fiender. En eld upptändes i hans närhet, segrarne glödga
jernbitar deri och föra dem temligen nära intill den bundnes kropp, utan
att likväl på något sätt skada honom, de taga en eldbrand och måtta
dermed åt hans ansigte, han vågar icke en gång blinka med ögonen,
såvida han icke skall förlora namnet af att vara en tapper man.
Sedan de användt hundrade andra medel för att injaga
förskräckelse hos honom, så taga de egentliga pinosätten sin början, ty han är
värdig desamma, han har hittills visat att han är en man,
själsmar-terna hafva icke gjort något intryck på honom, man anser honom nu
värd krigardöden.
Emellertid kan ännu den lyckan beskäras honom, att blifva
upptagen till kamrat bland sina fiender. Om han nemligen riktigt bestått
ängslan för de marter som hota honom, och alltså visat sig såsom en
man, så eger en af de qvinnor, som genom striden blifvit enkor, att
förhindra vidare våldsamheter mot honom, genom att förklara, det hon vill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
