- Project Runeberg -  Pittoresk beskrifning öfver jordens kända länder och folkslag /
398

(1862) [MARC] Author: Carl Gottfried Wilhelm Vollmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

398 NÖDVÄNDIGHETEN ATT VARA VÄL BEVÄPNAD PÅ RESOR.



som der ofvantil 1 är temligen jernn, och på båda sidor sluttar lodrät
nedåt; här vandra fotgängare, här vandra de lastade kamelerna och deras
förare, här skyndar hela befolkningen fram på dessa höga och farliga
vägar; till höger och venster nedanför, och framför husens trösklar
löper allt möjligt slags fjäderfä mn hvarandra, — en underbar tafla som
jag betviflar att man återfinner på något annat ställe af vår planet.

»Alla menniskor gå beväpnade, och det är icke blott ett mode, ty
de icke underkufvade Tatarerna komma mången gång midt in i staden
för att stjäla, mörda eller taga fångar; man råder oss att vara på vår
vakt, ty vår egenskap af fremlingar är en ytterligare lockelse för
skäl-marne, som icke förstå att man kan resa i annan afsigt än att drifva
handel, oeh derföre förmoda att de resande hafva stora skatter med sig.
Naturligtvis gingo vi icke öfver tröskeln till vårt hus, utan att vara
utrustade som vandrande arsenaler. På detta sätt höljda i jern, gingo vi
på en soiré hos guvernören, och då vi skiljdes åt, lät denne några
kos-sacker, som voro beväpnade ända till tänderna, följa oss; samma
uppmärksamhet visades äfven de öfriga gästerna, och man gaf oss
dessutom det rådet att vi sorgfälligt skulle tillsluta våra kappsäckar.

»I sjelfva verket blefvo vi vid midnattstiden uppväckta af några
skott, som lossades temligen nära i vårt granskap — en i sanning
angenäm vistelseort.

»Då vi följande morgon iemnade Kisliar, visade vi så skrytsamt
som möjligt våra lysande vapen, på det att Tatarernas spioner, som utan
tvifvel bespejade oss, skulle bringa dessa den underrättelsen, att det icke
skulle vara alldeles utan fara att angripa oss.

»Sedan vi hade lemnat staden, berättade de oss ledsagande
Kossac-ker, att Kasi Mulha, den beryktade Schamyls företrädare, hade
nedkommit från sina berg, öfverfallit staden och låtit afhugga 6000 hufvuden.

»Jag vet icke om våra hästar ordagrannt uppfattat denna
berättelse, men ett faktum är, att de snart satte sig i traf och galopp och vi
således med största hast aflägsnade oss från detta farliga ställe.

»Med denna vilda fart anlände vi snart till Terek, som vi
passerade pä en flottbro. I allmänhet stå de resande till Ryssarne i stor
förbindelse, och om administrationen endast med någon god vilja
efterkomme de gifna förordningarne, sä skulle man i dessa fientliga och
farliga trakter snart hafva en mängd goda och säkra vägar, men i detta
alltför vidsträckta rike har regenten pä långt när icke sä mycken makt
som man plägar tro. Om en autokratiskt regerad stats undersåte vill
komma i åtnjutande af civilisationens fördelar, så måste han slå sig
ner inom kejsarepalatsets murar; vill han vara fri, måste han gå till
landsgränsen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:06:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vcgwpitto/0406.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free