Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Furstinnans drägt bestod af en lång klädning, som räckte ända ned
till marken och ofvantill var alldeles öppen; den lät se en del af en
underklädning, som hade någon likhet med våra skjortor. Dess krage
var nedvikt och hopfåstad på sidan med en diamantknapp;
öfverkläd-ningen var såsom en puderkappa öppen nedifrån ända upp, och skilde
sig från en sådan endast genom det dyrbara tyget och derigenom att
den var försedd med ärmar. Håret var lagdt i flera flätor, som fruarne
omgifva med en silkespung, men flickorna bära lösa och lediga; hufvud-.
bonaden, som är lika hos alla, om man endast undertager
beskaffenheten hos tyget hvaraf den är förfärdigad, var den fyrkantiga polska
mössan, som satt snedt på hufvudet, och derföre gaf ansigtet ett
egendomligt vackert ehuru fremmande uttryck.
»Vi gingo till en annan kibitka, som tillhörde en lägre Kalmuck
bland undersåtarne; här sågo vi huru mjölkbränviu tillredes. En stor
kruka med jäst mjölk hängde på ett långt snöre midt i tältet öfver
eldbrasan, ’ som bestod af hästgödsel; locket till denna kruka utgjordes af
öfre delen af en någorlunda stor lerretort, halsmynningen hängde ned i
ett fat, som stod vid sidan deraf. På det att icke luften utifrån skulle
intränga, var locket med fuktad lera fästadt vid krukan. Då
bränvi-net var färdigt, bjöd man oss deraf med mer än vanlig frikostighet, men
trots vår goda vilja var det dock icke möjligt att få ned denna
förskräckliga tillblandning. Här sågo vi också en talrik hjord af vilda
hästar, det måtte hafva varit ungefärligen 6000;’ den tjenst som
vallhundar plägar förrätta, nemligen att omkretsa och hålla tillsammans
hjorden, verkställdes här af Kalmucker på snabba hästar och beväpnade
med långa piskor.
»Man erbjöd oss här skådespelet af en kappränning. Några
ryttare begåfvo sig midt in i hjorden och fångade med snaror ett par
unga djur. Kraftiga, raska karlar satte sig genast upp på dessa, som
ännu aldrig burit någon inenniska och derföre falla i ett slags raseri,
stegra sig, slå bakut, kasta sig ned på marken. Men de unga ryttarne
låta icke bringa sig ur koncepterna, de förblifva qvar på hästryggen
eller stående öfver hästen och sitta åter, så fort han springer upp, på
hans rygg. Några hästar förmådde befria sig och löpte in på steppen,
genast förföljda af Kalmucker; andra vände tillbaka till hjorden.
Kapplöpningen med dessa unga djur blef således omintetgjord, men vi hade
dock andra underhållningar, värda Franconi Circus. Det experiment,
som de oftast och skickligast utförde, var att upptaga ett guldstycke
från marken, under det de i fullt galopp jagade förbi; de visade
här-utinnan en sannerligen beundransvärd skicklighet, måhända mest
der-Jore att detta konststycke alltid belönades med det guldstycke som de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
