Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Flera domare voro närvarande, som grupperade på ganska olika sätt
sutto rundtomkring på golfvet med små filtmattor under sig; några
bildade en rådslående grupp, andra sutto djupsinnigt och beskådade sina
nässpetsar; en stor krets hade lägrat sig kring en kittel, i hvilken
lagades té, som svårligen torde hafva fallit oss på läppen. Detta té,
som i asiatiska Ryssland på visst sätt representerar myntenheten, i
det man, efter hvad vi i det föregående berättat, beräknar sina varors
värde efter halfva, hela eller flera stycken af detta i tegelform
samman-bakade té, består utaf de sämsta delarne utaf efterskörden af de
kinesiska tébladen. Det är utomordentligt fullmoget och derföre rikt på
garfäinne, blandas med kreatursblod och sammanknadas samt bakas i
form af tegel. Detta s. k. tegelté blir icke som vanligt té rostadt, utan
kokas med vatten; det blandas med fårtalg, mjölk och salt, hvarefter
denna vidrigt bittert, sträft och salt smakande dekokt förtäres med stor
begärlighet.
Steppen har ingen skog och derföre samlar man spidningen efter
kreaturen, torkar och begagnar den som brännmaterial, hvartill kommer
spånen efter vide och hasselbusk ar, af hvars tjockaste telningar man
förfärdigar tältens flätverk.
Ofver ett sådant brännmaterial befann sig nu nyssnämnde tékittel;
moln af rök och vattenångor uppfyllde hyddans inre rum och medgaf
ingalunda en fri utsigt åt alla sidor, tvertoin voro hyddans innevånare
till större delen höljda i en dyster rökslöja. Endast då och då, när en
ansenlig qvantitet af den qväfvande röken bolmade ut genom
dörröppningen eller öppningen i tälttaket, bröt en stråle af himmelens ljus
genom densamma och kastade ett blågrönt sken öfver männen i hyddan,
hvarigenom kontrasten med den flammande eldens gula belysning blef
ganska skärande och ett högst egendomligt intryck åstadkoms. Ännu
mera förunderligt blef detta, dä den röda lågan under kitteln, som
utgick från förkolnade risqvistar, tog öfverhand; och för en målare var
det ganska intressant att studera denna brokiga belysning af blått, rödt
och gult i en slöja af rök och ånga.
Kiesewetter berättar, att Hans Kalmuckiska Excellens var iklädd
en hvit farpels samt blå och rödrandiga benkläder; han hade ett full—
månsausigte, som sken likt glödande kol; tobaksröken utströmmade
beständigt ur den korta pipan. En flottig pälsmössa betäckte hufvudet,
de kinesiskt sneda, vänligt blickande ögonen syntes antyda att han i
detta ögonblick icke sysselsatte sig med politiska angelägenheter eller
åtminstone icke hade att bekämpa någon opposition. Vid
maktiunehaf-varens fötter stod ett träfat med ett svart ämne, som skulle föreställa
47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
