- Project Runeberg -  Pittoresk beskrifning öfver jordens kända länder och folkslag /
334

(1862) [MARC] Author: Carl Gottfried Wilhelm Vollmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gen hafva satt planen i verket; nu funno vi deremot vid närmare
besinnande densamma alltför litet estetisk, och slogo den derföre ur hågen.

»Ändamålet med ambassaden var afslutandet af en handelstraktat
emellan Frankrike och Japan. Sex af rikets högste embetsmän trädde
derföre tillsammans med oss gång efter annan, för att rådslå om
punkterna, och vi hade tillfälle att beundra finheten och skickligheten hos
dessa diplomater i den fordom kända verlden; blott en var tyst och
deltog icke, äfven under den lifligaste underhandling, med ett enda ord i
samtalet. Vi började i anledning deraf fatta högst dåliga begrepp om
hans förstånd, men en dag erhöllo vi upplysning om anledningen till
hans tystlåtenhet. Han hade tillämnat oss ett besök, och då han icke
träffade oss, qvarlemnade han sitt kort; detta lydde sålunda: Et Ka-

rnai Saldo Kami, kejserlig spion, eller om man vill öfversätta ordagrannt:
»Man, som ser åt sidan, för att rapportøra för kejsaren hvad han sett.»

»Spioneriet har i Japan öfvergått så till sed och vana, är så
lag-likmätigt, utgör en så fullständig gren af administrationen, att man kan
beteckna densamma såsom landets inre politik. Utan alla öfverdrifter
kan man säga att den ena hälften at Japaneserna spionerar på den
andra hälften. Våra med hvar sina två sablar beväpnade hundra män voro
mycket höfliga och uppmärksamma mot oss, men de släppte oss icke ur
sigte och skrefvo på sina solfjädrar hvart vi togo vägen, livad vi gjorde,
hvarmed vi underhöllo oss och hvad vi frågade efter; för öfrigt voro
ytterligare sex andra spioner der, som voro anbefallda att sorgfälligt efterse
om de förstnämnde uppfyllde sin pligt. Dessa sex voro blott spioner af
.andra ordningen; måhända fanns någorstädes en spion af tredje
ordningen förborgad, som i sin ordning hade ögonen på de nämnde sex.

»Slutligen blef traktaten undertecknad, intet qvarhöll oss numera i
Jeddo och sändebudet utsatte följande dag för återvändandet ombord;
vi afskedade våra regerings-fullmäktige och stämde möte med dem i
Paris, hvarvid den ene af dem förklarade att han redan blifvit utnämnd
till sändebud vid hofvet i Tuilerierna och att den Japanesiska styrelsen
skulle skicka gesandter till London, till Petersburg och till Washington.
Vi frågade då, om ambassaden skulle begifva sig till Frankrike öfver
Suez eller öfver Goda Hoppsudden, på paketbåt eller på ett fransyskt
krigsskepp.

»Det kommande sändebudet svarade att detta skulle ske pä ett
Japanskt krigsskepp och att han skulle låta sitt fäderneslands flagga svaja
från dess höga mast i Toulon. Då vi erinrade om en artikel i
fördraget, enligt hvilken den japanesiska tolken vore förpligtad att inom fem
ar lära sig det fransyska språket, svarade han leende på ett smickrande
sätt, att han rätt väl visste att det fransyska språket vore det mest ut-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:06:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vcgwpitto/0342.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free