Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rum för en ny i öknen uppfödd generation. Detta är ett bevis lika
mycket på Moses stora klokhet, som de af honom anförda skarornas oerhörda
dumhet, eljest hade de väl måst lära känna de så ofta ånyo beträdda
sträckorna, och erfara att man utan ändamål — för dem åtminstone —
låtit dem på detta sätt draga omkring.
Arabiska innevånarnes civilisation och lefnadssätt är alldeles lika
de norra delarnes af Afrika. Männen äro röfvare, som till häst ströfva
omkring på karavanvägarne för att plundra karavanerna, qvinnorna sköta
om huset och odla det stycke jord eller trädgård de besitta; mjölka
getter och kameler och bereda åt den hemkommande maken en
välsmakande spis och en god bädd, hvarföre han deremot lemnar hustrun den
vackraste delen af sitt byte.
Något annorlunda ser det redan ut i Persien, som dess egna
innevånare kalla Iran och som är en liten del af det rike, som i forntiden
hette Persien, och som, störtadt af Alexander den store, småningom
förföll till sin nuvarande obetydlighet.
Landet är en högslätt, i söder begränsad af berg, som sträcka sig
bort till Indien, och äro den väldiga bergskedjans förposter, som vi
senare skola betrakta under Tibet.
Bergskedjorna äro till större delen klippiga, kala, utan växtlighet,
och i följd deraf är det högst fa floder, som upprinna på dem och det
af bergen inneslutna höglandet lider derföre af stor torka. Man kan
visserligen beundra luftens klarhet och vindens svalka; men då man icke
får se ens någon dagg, så kan man väl icke kalla detta ett lyckligt
land, såsom det likväl beskrifves. Årstiderna följa visserligen
regelbundet efter hvarandra; men de äro icke egnade att befordra
växtligheten. Sommarhettan är förfärlig; aldrig beskuggas jorden af ett moln;
deremot är just för denna klara lufts skull utstrålningen emot den blå
himmelen under natten så stark, att man till och med i husen knappt
kan skydda sig mot köld. Vintern medför visserligen ingen egentligen
stark köld, men en tillräckligt låg temperatur att komma innevånarne att
hacka tänder värre, än Samojeder och Eskimåer, ty dessa hafva ved och
tran för att uppvärma sina Jurter och lufttäta hus, som kunna tillslutas;
icke så i Persien, hvarest allt är beräknadt på det sydliga läget och
solens eldstrålar, men man deremot alls icke fäster sig vid vintern,
hvilken också alltid finner de stackars innevånarne oförberedda.
I följd af dessa egendomliga förhållanden ligger det stora mellersta
landet trots dess sands fruktbarhet öde och tomt, och åkerbruket eller
snarare trädgårdsskötseln drifves blott på bergens terassformiga
sluttningar, der en konstgjord vattning af marken är möjlig.
Det ser ut, som om herrskarne redan i långt aflägsna tider insett
nödvändigheten af att vinnlägga sig om landets bevattning; derföre fin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
