Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Djuren äro ytterst seglifvade ocli det är mycket svårt att döda dem;
till och med ett dugtigt slag öfver hufvudet med ett mycket tungt
vapen åstadkommer blott en ögonblicklig bedöfning, men icke döden. Om
detta djur träffas af ett slag öfver hufvudet och störtar i vattnet,
klättrar det genast upp, liksom i afsigt att rusa på sina förföljare, hvartill
det likväl icke har det ringaste anfallsvapen, undantagandes näbbet,
med hvilket det dock kan hugga rätt hårdt. På de engelska fartygen
dödar man dem med blåsyra, livaraf, såsom James Ross berättar, en
matsked var nog, för att inom en minut utsläcka deras lif. Då man
läser detta, förlorar man all aktning för den engelska blåsyran, ty som
bekant äro ett par droppar nog, för att döda en menniska, och på alla
djur med varmt blod har den samma verkan.
Dessa djur väga 60 å 80 skålpund, alltså ungefärligen lika mycket
som en fullvuxen flicka ; visserligen äro de icke så höga som menniskan,
men de ersätta detta genom sitt omfång, som vi kunna se på nyssnämnde
teckning. Om djuren angripas på den snöbetäckta isen, kunna de löpa
ofantligt snabbt med tillhjelp af alla fyra extremiteterna, de lägga sig
på buken och skjuta sig framåt så fort med fotterna, att en menniska
icke kan hinna dem, hjelpa sig dervid med armarne och hålla medelst
dem balansen, i det de alltid utsträcka den arm, som är motsatt den
fot, som skjuter framåt; men de äro så dumma, att de först göra
sådana försök, sedan de blifvit angripna och sårade. De engelska
matroserna roa sig mycket med att slå dessa djur till döds i flera
hundradetal och taga väl ett par dussin deraf med till fartyget, för att sålunda
erhålla färsk proviant. Pinguinen lefver hufvudsakligen af stranddjur,
kräftor och dylika, men märkvärdigt är, att de alltid äfven hafva flera
skålpund sten, ända till tio skålpund — hufvudsakligen granit, qvarts
och trapp i kräfvan.
Yid horisonten visade sig esomoftast flera punkter, som hade en så
förvånande likhet med en rad spetsiga snöbetäckta berg att de resande
trodde sig se land. Flera af officerarne och nästan alla matroserna voro
fullt öfvertygade om att en bergig landsträcka utbredde sig för deras
blickar; emellertid var det icke annat än öfre delen af ett moln, som
med skarpa konturer utvisade den gräns, till hvilken dunsterna under en
bredd af ända till 67 grader kunna stiga. Höjden, till hvilken detta
sker, ger äfven anledning till molnbildningar, ty på denna höjd
koncentreras till dimma äfven de obetydligaste spår af fuktighet; der bortöfver
är ren klar luft, för kall för att låta några vattenångor uppkomma.
Efter ett par timmar for fartyget bort öfver det ställe, der bergen stått.
Det är klart att sådana iakttagelser måste göra sjöfararen mycket
forsigtig, en mindre erfaren officer hade måhända upptecknat dessa berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
