Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Beklädnaden består af spiralformigt med hvarandra hopsydda, knappt
handsbreda remsor, som äro så tunna och genomskinliga, att man under
dem ser den nakna kroppen. Denna drägt skall vara vattentät, men
emot köld kan den omöjligen skydda, och dock var den icke blott
tillräckligt varm för folket, utan till och med alltför varm i den
tryckande värmen af 10 grader. Visserligen är den vanliga hettan 20
grader under noll och den ovanliga väl 40 eller 50, och då kan det
förklaras, hvarföre de ansågo 10 grader öfver fryspunkten alltför varmt.
Att sy en sådan drägt af tarmar är till och med för den flitigaste
Eskimåqvinna flera veckors, ja månaders arbete. Tobaken är dock för
detta folk en så dyrbar sak, att de utan betänkande bortgifva den
vackraste Kamleika för en hand full med tobak.
Kapten Kotzebue var af den mening att här skulle finnas ett sund,
ett inlopp till ett nytt haf, såsom vi redan nämnt; och han seglade
alltså in i det sund, som bär hans namn, i den förhoppning att finna en
genomfart. Man for på båtar och äfven till lands i alla möjliga
riktningar; man besteg berg och återkom beständigt till den tanken, att
nå-gorstädes skulle en genomfart finnas; man tillfrågade äfven infödingarne
rörande denna sak, ehuru det visserligen icke ville gå rätt bra i början
att göra sig förstådd. Slutligen lyckades det likväl Chamisso, som
yttrar härom:
»Vi kastade ankar, då det blef mörkt, och besöktes af de infödda;
det skedde vid en udde, från hvilken kaptenen trodde sig se en kanal
löpa in i landet.» (Enär detta sedermera visade sig vara ett misstag,
kallades udden sedan Bedragareudden.) »Det var redan sent på
eftermiddagen, och man kunde knappt verkställa landstigningen. Kaptenen
försökte att fa underrättelse om livarje fjords riktning, längd och
beskaffenhet. Men som han icke anträffade mer än en enda inföding, kunde
han icke erhålla annat än högst få upplysningar, och dessa saknade
dessutom naturligtvis det stöd, som ligger i fleras sammanstämmande utsago.
»Då man gick i land, trädde denne inföding, som ensam med sin
familj här uppslagit sitt tält, rustad till strid med pilen på bågen emot
kaptenen; han uppförde sig modigt och klokt, såsom det anstår en
tapper man emot främlingar, som äro honom öfverlägsna i krafter och
hvil-kas afsigter han icke förmår utforska.
»Kaptenen aflägsnade sina följeslagare och gick ensam och utan
vapen emot honom. Derigenom blef mannen lugnad och freden beseglades
genom några skänker.
»Eskimå’n mottog kaptenen såsom gäst i sitt tält, der han hade sin
hustru och två barn; dock syntes han icke riktigt tillfreds med de
efterhängsna främlingarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
