Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
såvida man icke som bevis derpå vill åberopa några grå och gula
mossor på de kala klipporna; men hafvet är här så fullt af fiskar, att mer
än 5,000 personer, till yrket fiskare, sysselsätta sig med denna fångst och,
oafsedt provianteringen för ett helt år, omsätta ungefärligen 550,000 R:mt.
Lemnar man sundet söder om Nord-Cap, finner man näst derintil*
Porsangerfjorden, som tränger 25 mil långt in i norra Lappmarken. Vid
sydligaste vinkeln af densamma ligger ett nybygge af 8 till 10 hus och
en kyrka, spridda omkring på en klippbrant; men äfven här finnes intet
spår till vegetation, och om bergen en gång funnits beväxta med skog,
måste det varit temligen längesedan. Far man förbi denna fjord,
uppnår man Laxfjorden, hvars strand är, om möjligt, ännu brantare och mera
sågformigt utskuren, än den nyss lemnade.
Flera punkter vid densamma likna cyklopiska befästningar, som till
hälften sammanstörtat; de åt höjden resta klippväggarna hvila på hvalf
af jättelik utsträckning, som uppstiga omedelbart ur hafvet, så att man
icke begriper, huru det varit möjligt att bilda de snedt löpande mäktiga
pelarne, tilldess man erinrar sig att dessa hvalf icke äro byggda, utan
lemningar efter mäktiga klippor, som blifvit förstörda genom vattnets
väldiga kraft. Men synvillan är så stor, att man i stenhopen vid pelarnes
fot och i dessas sprickor och remnor tror sig se spår efter kulor och
granater, som en gång blifvit kastade dit och åstadkommit förödelsen.
Dessa klippor äro till den grad betäckta med fiskmåsar och isfågel
af alla slag, att säkerligen hvarje, äfven det minsta utsprång, der endast
foten kan få fäste, räknar sina bebyggare; de sitta på klippkanterna
tätt hoppackade på sådant sätt, som man blott om vintern får se våra
små landtstäders hustak besatta med hela den omgifvande traktens
kråkor, som der hålla sin nattro.
Men äfven de stora hålorna, de af sjön utgräfda hvalfven, som
uppbära nämnda klippor, äro bebodda af myriader skydd sökande sjöfågel;
och om man öfverblickar deras antal, så synes det allt mindre och
mindre begripligt, hvarest den oerhörda massan finner plats för att sitta,
finner stöd för sina ben.
Fartygen, som segla i dessa trakter, pläga medföra en signalkanon
och lossa den, just då de fara förbi ett sådant hvalf. Grottan darrar af
det skallando echot; derefter uppstår ett förfärligt, af millioner stämmor
återgifvet skrän, liksom ur en af Pandurer eröfrad stad. På detta skrän
följer en susande ton, lik stormen, som brusar genom skogarne och
nedbryter deras högsta träd. Ett hvitt moln uppstiger ur den breda
ingångsporten, liksom röken från en väldig kauon, som framdundrar ett
svar på det utfordrande kanonskottet; och en sekund senare är luften
så uppfylld med fåglar, att de stöta emot och tumla öfver samt hiudra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
