- Project Runeberg -  Pittoresk beskrifning öfver jordens kända länder och folkslag /
126

(1862) [MARC] Author: Carl Gottfried Wilhelm Vollmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sin rang, sin verksamhet, hela sin person, utan äfven nära 11,000 Rdr
på expeditionen.

Af kapten Mac Clintocks depesch till geografiska sällskapet i
London kunna vi bäst och kortast inhemta hvad denna expedition uträttade.
Den lyder sålunda: »Sedan vi afrest från Aberdeen den 1 Juli 1857,
anlände vi efter mer än 5 veckors tid (den 6 Augusti) till Uppernavielc,
Danskarnes nordligaste nybygge i Grönland. Jag försåg mig der med
35 draghundar och två Eskimåer för att sköta dem, hvilka blefvo
alldeles oumbärliga för våra vidare undersökningar, ty det. mellanrum af
jord och haf, som ännu icke var undersökt vester om Boothia Felix
mellan James Ross’, Austins’ och Belchers’ upptäckter i norr, Collinsons
och Mac Clure’s i vester och slutligen Rae’s och Andersons i söder,
kunde icke befaras med annat än slädar, och jag hade föresatt mig att i
hvarje händelse företaga denna resa.

»Den 18 Augusti befunno vi oss halfvägs mellan Melvillebay och
Lancastersuud, då vi plötsligen sågo oss omgifna af en oerhörd mängd
isstycken och isberg. Vi blefvo nödsakade att tillbringa vintern rnidt
uti ett vidsträckt haf af simmande isstycken. Ur stånd att uppnå
stranden eller att på den alltjemt rörliga isytan finna ens en fast punkt för
att derifrån anställa observationer, sågo vi oss endast hänvisade till
sysselsättningen att studera vindarne’ och hafsströmmarne, som drefvo sitt
spel med oss. Ett resultat, som vi härigenom vunno, var det, att
luft-strömmarnes inflytande pä isen visade sig mycket starkare än
hafsström-mens. Vi kunde icke märka det ringaste spär till någon underhafsström
som förde isbergen mot norden; tvärtom gjorde de oss sällskap i en långt
mer förskräckande än skyddande närhet, allt efter som vi drefvos af
vinden från 75:te graden nordlig bredd ända till polarkretsen.

»Under vintern åstadkomma hafsvågornas rörelser (sannolikt
härledande sig från ebben och floden, emedan stormen icke kommer åt den
med fast is helt och hållet betäckta ytan) ganska egendomliga
fenomener. Den oöfverskadliga långsträckta isskorpan sprang plötsligen sönder
med ett döfvande brak och bildade en öppen kanal. Med en otrolig
våldsamhet uppkastades en sådan massa af isblock, söndersmulade i de
minsta stycken, så att kanalens båda stränder sågo ut som en chaussé af
hvit marinor. Lyckligtvis befann »Fox» sig aldrig i den ränna, som
bildades vid en sådan sönderbristning af isen, ehuruväl några remnor voro
endast på 150 fots afstand från detsamma.

»Så mycket dessa kanaler än hotade oss, blefvo de oss dock till
mycket gagn, emedan vi under vinterns lopp deri fångade ungefärligen 70
däggande hafsdjur af olika storlek; men vi måste alltid skynda oss med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:06:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vcgwpitto/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free