Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
än 600 stycken af de nämnda tenndosorna, i hvil ka man förvarat kött,
som användes till föda åt den landade expeditionen. Rundt omkring lågo
qvarlefvor af fat, jernstycken, tågändar, messingsbeslag och i allmänhet
en stor mängd lemningar efter ett vinterläger, men icke någon skriftlig
underrättelse eller en kort antydan om expeditionens vidare afsigter.
Läkarne förklarade den omständigheten, att under en hel arktisk
vinter endast tre man dött af 183, vara ett ytterst gynnsamt tecken med
afseende på expeditionens helsotillstånd, och förmodade äfven att dessa
3:ne personer icke dött af skörbjugg; ty hade denna sjukdom kommit så
långt, skulle nog flera hafva dött deraf. Frågan kunde lätt hafva
blif-vit afgjord genom att öppna grafvarne, men en viss religiös fördom höll
dem tillbaka, ehuru de voro öfvertygade att anblicken icke skulle vara
synnerligen afskräckande, emedan dessa personer, som dött och blifvit
be-grafna under den kalla årstiden, otvifveiaktigt skulle vara väl bibehållna
och förvandlade till mumier, ty sommarvärmen tränger till och med
under den hetaste sommaren icke en fot djupt ned i jorden, och liken voro
betäckta med flera fots djup snö och jord.
Denna förmodan besannades äfven, dä kapten Inglefield år 1853
besökte Beechey-ön och lät öppna grafvarne, hvarvid han erhöll visshet om
att ingen af de tre männen dött i skörbjugg; så berättar engelska
tidningen »Daily News» af den 28 Oktober 1853 vid anförandet af en
föreläsning, som R. C. Weld dagen förut hade hållit i Westminsters
litterära institut.
Det märkvärdiga förhållandet, att ingen skriftlig underrättelse skulle
finnas, syntes ingen troligt, och derföre anställdes de noggrannaste
efterforskningar; man hoppades åtminstone att på skifferklippan finna
någonting inristadt. Under en så lång vistelse och sådan brist på
sysselsättning låg tanken ganska nära att använda en ledig stund — och huru
många sådana måste de icke haft — för att här i den fjerran belägna
ännu aldrig af menniskor besökta norden föreviga sina namn och visa
för kommande århundraden att man varit här. Dessutom lågo dessa
skifferklippor så beqvämt och nära intill, som äfven den lilla teckningen på
sid. 114 utvisar; dock letade man förgäfves.
Redan då officerarne började bestiga udden, hade de bemärkt en
topp-formig stenhop, som höjde sig öfver klipporna på den öfversta delen af
berget, och man begaf sig dit för att undersöka denna stenhop. Det var
som man förmodade, en s. k. Cairn, den nedrefs, jorden uppgräfdes 12
fot rundt omkring,men ingenstädes fann man dock något skriftligtdokument.
Man lemnade naturligtvis icke denna punkt så snart, utan letade i
alla möjliga riktningar efter vidare spår. Man fann att regelmessigt
ordnade rekognosceringar blifvit här anställda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
