Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bekännaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag fattar det ej. — I bäfvande
som inför en allt förmående Gud
jag lyss, att fånga naturens bud,
de alltomskapande, lyckliggörande.
Hänryckt seende, ödmjukt hörande
jag bidar lifvets orakelsvar
i hafvets vind, som kylande far
öfver bergen, där solen bränner
klippans takhäll kal och bar.
Mitt väsens vinge jag spänner,
att följa den stjärnors vink, jag ber.
Otaliga stjärnor jag vinka ser,
näi stränderna mörkna och dagrarna svinna.
Men stumma, gåtfulla höjderna brinna. —
Och mäktigt sluten i styrkans dvala
jordens ande försmår att tala.
Dock darrar min själ som en sträng därvid
i andakt under den tysta frid,
som famnar i stolt förtegenhet
all lifvets, all världens jättestrid,
hvars svindlande vidd ens innersta anar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
