Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jorden, jordbruket och jordagodsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var flux honung i Småland», den fick erläggas med denna
vara.
Det föredöme, som kungsgårdarne gåfvo i välordnadt
jordbruk, följdes närmast på de stora adelsgodsen och torde
kanske ej minst genom verkan af de kungliga skrifvelserna hafva
sträckt sitt inflytande äfven till bondgårdarne. Huru ett adligt
jordagods vid denna tid eller kort därefter sköttes, därom
hafva vi en beskrifning i Per Brahes »hushållsbok», hvilken
väl utgafs under Johan III:s regeringstid, men helt säkert
framlägger de vanor och erfarenheter, som författaren i sin
kraftigare ålder inhämtade under konung Gustafs senare lefnadsår.
Själf gaf Per Brahe som familjefar och husbonde en ädel
föresyn, och till vårt lands bästa godsägaretraditioner hörde städse
Brahesläktens.
Liksom riksstyrelsen var en jordagodsförvaltning i stort,
så blef omvändt äfven jordagodsförvaltningen en riksstyrelse
i smått. Gårdsfogden och gårdsskrifvaren hade samma
ställning under husbonden på godset, som kronans fogdar och
skrifvare hade under konungen i riket. Om fogdens uppgift
hette det: »Såsom smeden brukar tänger, för det han icke
vill bränna sina händer, så får man ock lägga arbetet och
det största omaket på en god, förståndig och trogen fogde.
Säll är den, som en sådan finner». Om hans behandling af
de underlydande bönderna föreskrefs: »Fogden skall ej
bitterligen gifva bonden bannor och hårda ord, utan med saktmod
och allvarsamhet näpsa hans fel och brott och ställa sig,
liksom han hade ömkan och medlidande med honom, hålla
honom före gode gamle dannemäns exempel, dock icke dess
mindre söka ut sakfallet, det närmaste han kan.» Skrifvaren
ålåg att »hålla klara register på mantalet, uppbörd och utgift».
Han trädde i fogdens ställe, då denne var borta.
Synnerligt maktpåliggande var fateburshustruns syssla.
Hon hade uppsikten öfver »allt det, som kvinnofolksgärning
tillkommer, såsom om fatebur, boskapsrykt, spinna och väfva,
hålla not och nät vid makt, mälta, brygga, baka och skräda,
kokning, mjölkning, ystning, och kärning». Hon skulle hålla
räkning på »huru många pund smör man bör hafva efter
hvar ko, och huru många pund ost efter får och getter.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
