Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Yttre och inre svårigheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
efter mycken tvekan, och man gjorde till en början ett
försök med att nedsätta klippingens värde. Man fann
emellertid sedermera gagnlösheten af denna halfhetsåtgärd och måste
därför skrida till hel aflysning. Bland den stora allmänheten,
hvars penningeförråd till största delen utgjordes af
klippings-mynt, blefvo naturligtvis många svårt lidande genom denna
våldsamma åtgärd. För att därvid gifva någon lindring
medgafs åt enhvar att vid rikets myntverk låta förvandla sitt
omyntade guld och silfver i penningar. Därmed uträttades
äfven, att man »lockade döda skatter fram ur gömmorna»
och sålunda påskyndade omsättningen af bättre mynt. Åt
biskopar och riksens råd tilläts dessutom att upprätta ett eget
mynthus i Vadstena, dock med förbehåll att allt myntet
skulle bära den kungliga prägeln. Sedermera införskrefs en
utländsk myntmästare Günther Lays, hvilken sattes att
förestå myntverket i Västerås.
De förluster, som klippingarnes aflysande vållade, förde
med sig hvarjehanda utbrott af missnöje. På den kort
därefter hållna distingsmarknaden i Uppsala kastade rika
frälsemän säcktals af detta mynt ut på gatorna samt hade därvid
harmsna och spefulla utlåtelser. Konungen själf befann sig
då i staden. Bönderna, som för sin spannmål ofta fått
klippings-mynt i betalning af stadsborna, men nu fingo veta, att det
ingenting gällde, kunde ej styra sin förtrytelse. De samlade
sig hoptals vid det hus, som konungen bebodde, ställde sig
i vägen för honom, då han gick ut, och kräfde på det ifrigaste,
att klippingen åtminstone skulle få gälla ett öre, så att deras
förlust måtte blifva något mera dräglig. Men Gustaf afslog
det med ett »kortvilligt» skämt, som han väl förstod att bruka.
»Hafven I», sade han, »en sådan myckenhet af klippingar,
så låten göra eder grytor däraf; I skolen då kunna säga, att
I uti edra kök hafven dyrbarare grytor än konungen». Med
detta svar fingo bönderna låta sig nöja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
