Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Återkomsten till hemmet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Östergötland voro redan uppfyllda med danskt krigsfolk, och
eftersom Gustafs återkomst hunnit blifva bekant, voro spejare
utsända åt olika håll för att uppsöka honom. Förklädd
ströfvade han omkring i skogarne och på fälten, mestadels långt
ifrån de stora farvägarne. Ibland kom han midt bland sina
förföljare, men hade städse den lyckan att ej blifva igenkänd.
Om söndagarna, då bönderna voro samlade vid sina kyrkor,
uppträdde han en och annan gång, själf klädd i bondedräkt,
ibland dem och sökte genom sitt tal uppmana dem till
resning, men han möttes med likgiltighet eller uppenbar ovilja.
Det svarades honom: »Ej lär salt och sill fattas oss, så länge
vi lyda konungen; men skulle vi resa oss, då vore vi säkra
om undergången.» Ja, det hände någon gång, att man i
otålighet sköt med pilar efter honom.
Under sådana irrfärder kom han till frälsemannen Bengt
Eriksson på Skällesnäs i södra Wedbo härad. Denne hade
af konungen erhållit ett lejdebref, hvilket han visade Gustaf,
och rådde honom följa med sig till Stockholm. Men Gustaf
förklarade sig ämna draga till Dalarne, och gaf honom det
rådet att följa med dit. Till sin olycka följde Bengt Eriksson
icke detta råd, utan drog till Stockholm, där han delade
lika öde med de andra dödsoffren. Stockholm hade nu gifvit
sig åt konung Kristian, hvilken å sin sida gaf stora löften om
mildhet och därmed i början bedårade.
Genom Östergötland och Södermanland lyckades
emellertid Gustaf leta sig väg till sin gård Räfsnäs nära Mariefred
och höll där under någon tid sin vistelse hemlig, medan han
af sitt landgille därstädes hopsamlade de penningmedel, som
stodo att erhålla. För svågern Joakim Brahe och systern
Margareta, som bodde i närheten på Tärna gård, hade han
redan förut gifvit sig till känna. Men i sina framtidsplaner
kunde de båda svågrarne ej komma öfverens. Gustaf yrkade,
att de båda skulle med förenade krafter samla sina
underhafvande och mana den kringboende allmogen till uppresning.
En sådan plan var herr Joakim långt ifrån att vilja bifalla.
Han hade undfått konungens vänliga försäkringar och blifvit
inbjuden att bevista dennes kröning i Stockholm. Han trodde
äfven klokast vara att följa denna inbjudning. »Om jag droge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
