Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Där vägen kröker.
man blickar framåt med sådan glad hoppfullhet. . . . Men hur
många nya vänner jag än får — aldrig bli de mig så kära som
de gamla — särskilt en viss flicka med svarta ögon och gropar i
kinderna ... Kan du gissa, vem det är, Diana?
— Men det kommer att finnas så många kvicka och begå-
vade flickor vid högskolan, suckade Diana, och jag är bara en li-
ten dum lantlolla, som aldrig kunnat passa in de rätta årtalen i
historien, ännu mindre lösa en ekvation . . . Men det är klart, att
de här sista båda åren varit alldeles för förtjusande för att kunna
räcka länge ... Jag vet i alla fall någon, som ä’ glad åt att du
ska fara till högskolan. Anne, nu ämnar jag göra dig en fråga -
en allvarlig fråga. Bli inte stött och ge mig ett uppriktigt svar!
Känner du någonting för Gilbert?
— Jag tycker om honom som en vän, men inte ett dugg
på det sättet du menar, svarade Anne i lugn och bestämd ton.
Hon trodde själv, att hon talade ut sitt hjärtas mening.
Diana suckade. Hur det nu var, önskade hon, att Anne hade
svarat på något annat sätt.
— Ämnar du aldrig nån’sin gifta dig, Anne?
- Kanske — någon gång — när jag mött den rätte, sade
Anne och log drömmande upp mot månskenet.
- Men hur kan du veta så säkert, att du möter den rätte?
återtog Diana.
— Åh, honom känner jag nog igen — det säger mig en
inre röst. Du vet, hurudant mitt ideal är, Diana?
— Men ibland så byter man om ideal.
— Inte jag. Och jag skulle inte kunna tycka om någon
man, som inte motsvarar det.
- Tänk, om du aldrig skulle möta honom?
— Så får jag väl dö som gammal mamsell, då, ljöd det
muntra svaret. — Värre död kan man helt säkert få.
— Åh, döden skulle nog inte vara så värst svår — det är
det där att leva som en gammal mämsell, som jag inte skulle
tycka om, sade Diana utan en aning om, huru löjliga hennes ord
föllo sig. — Jag tror ändå att jag skulle kunna finna mig i att
förbli ogift, om jag bleve som fröken Lavendel. Men det ska man
aldrig inbilla sig . . . När jag fyllt fyrtiofem år, kommer jag att
222
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
