Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fröken Lavendels historia.
stormvärka ibland och ta bort ali ens nattsömn men dessemel-
lan kan man njuta av livet, drömmar och ekon och mandelkara-
meller, just som om ingenting vore å färde ... Nu ser du sno-
pen ut! Du tycker inte, att jag är en hälften så intressant person,
som du gjorde för fem minuter sedan, när du trodde, att jag all-
tid sargades av mina bittra minnen, fastän jag tappert dolde dem
under en sorglös och leende yta . . . Det är det värsta — eller det
bästa — med verkliga livet, Anne, att det inte unnar en att gräma
sig och sörja i fred ... Det kan inte hjälpas, det bjuder en så
mycken glädje och sund trevnad - man må nu vara aldrig så
fast besluten att känna sig olycklig och romantisk ... Ä’ inte de
här karamellerna finfina? Jag har redan ätit många fler än som
är bra för mig, men jag kan helt enkelt inte höra upp . . .
Efter en liten stunds tystnad sade fröken Lavendel något
oväntat:
— Det tog mig så att höra talas om Stephens son den där
första gången du var här, Anne . . . Jag har se’n dess aldrig va-
rit i stånd att bringa honom på tal med dig, men jag vill så gärna
ha reda på allting, som rör honom. Hurudan gosse är han?
— Han är det sötaste, raraste barn jag någonsin känt, frö-
ken Lavendel — och han låtsar saker, alldeles som ni och jag
göra ...
— Det skulle roa mig att se honom, sade fröken Lavendel
sakta, som om hon talat för sig själv. - Jag undrar just om han
någon smula liknar den lilla drömgossen, som bor här hos mig —
min lilla drömgosse.
— Om det skulle roa er att se Paul, ska jag ta med honorn
någon gång, då jag kommer hit, sade Anne.
— Det skulle jag nog vilja — men inte för snart . . . Jag
måste vänja mig vid tanken . . . Det skulle kunna ligga mera
plåga än fröjd däri — om han alltför mycket liknade Stephen —
eller om han inte liknade honom tillräckligt . . . Om en månads
tid får du komma hit med honom.
Fyra veckor senare vandrade alltså Anne och Paul genom
skogen till Ekostugan, och de mötte fröken Lavendel på avtags-
vägen. Hon hade ej väntat dem just då och blev mycket blek.
— Tänk, att detta är Stephens gosse, sade hon med låg röst,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
