Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lio-a strålande uttrycket hade slocknat i hennes ansikte. Hennes
avskedsleende var fullt av älsklighet och spred ett flyktigt skim-
mer av ungdom över hennes drag, men när flickorna sågo sig om
från den första kröken av vägen, hade hon satt sig på den gamla
stenbänken under silverpoppeln i mitten av trädgården med huvu-
det trött lutat i handen.
— Hon ser ensam ut, sade Diana sakta. — Vi måste rätt
ofta gå och hälsa pa henne.
— Jag tror, att hennes föräldrar gåvo henne det enda rätta
och passande namnet, som man kunde ge henne, sade Anne. -
Om de hade varit så blinda, att de kallat henne Elisabeth eller
Nellie eller Muriel, hade hon bestämt i alla fall mast heta Laven-
del. Det namnet väcker tankar på ljuvlighet och gammaldags sirlig-
het, nettelduk och gulnade spetsar . . . Mitt namn, det smakar
bara av smör och bröd, snörpa på lapptäcke och ge hönsen mat. . .
- Å, så du säger, sade Diana. - Det tycker jag då rakt
inte. Anne är ett drottningnamn. Men jag skulle tycka om till
och med Petronella, om det råkade till att vara ditt namn. Jag tror
att människorna själva bidraga så mycket till att göra sina namn
vackra eller fula. Jag kan inte tåla namnen Josie eller Gertie nu-
mera, men innan jag kände flickorna Pye, tyckte jag de voro rik-
tigt näpna.
— Det var en förtjusande idé, Diana, sade Anne alldeles
hänförd. — Man ska leva så, att man förskönar sitt namn, även
om det inte är så värst vackert från början — man ska låta det
föra människors tankar hän till någonting så älskvärt och trevligt,
att de aldrig tänka på, hurudant namnet är i och för sig själv.
Tack ska du ha, Diana!
XXII.
Litet av varje.
— Jaså, ni drucko te i Ekostugan hos Lavendel Lewis? sade
Marilla vid frukostbordet dagen därpå. — Hur ser hon ut nu för
tiden? Det är mer än femton år se’n jag såg henne sist — det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
