Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Vi tänkte fråga om rätta vägen ttll västra Grafton, sade
Diana. — Vi ä’ bjudna på te till herrskapet Kimball, men togo
av på orätt stig inne i skogen och förvillade oss alldeles . . .
Skola vi gå till höger eller vänster, sedan vi kommit ut genom
er grind?
— Till vänster, sade fröken Lavendel med en tveksam blick
på sitt tebord.
Så utbrast hon, som om hon fattat ett plötsligt beslut:
— Kära ni, vill ni inte stanna och dricka te med mig?
Gör det, ä’ ni snälla. Hos. Kimbalis ha de druckit för länge
sedan, innan ni hinna fram. Och Charlotta den Fjärde och jag
skulle bli så glada att få rå om er en stund.
Diana såg stumt frågande på Anne.
— Nog ville vi gärna stanna, svarade Anne genast, ty hon
hade föresatt sig, att hon ville ha reda på mera om denna häp-
nadsväckande fröken Lavendel. — Bara vi inte komma till be-
svär! ... Ni väntar bestämt annat främmande?
Fröken Lavendel tittade åter på sitt tebord och rodnade.
— Jag vet, att ni måste tycka, att jag är förskräckligt dum,
sade, hon. — Jag är dum — och jag skäms för det, när jag blir
genomskådad, men aldrig annars . . . Jag väntar inte en katt —
jag bara låtsade ... Ni förstår, jag är så ensam . . . Jag tycker
om att ha främmande — det vill säga, rätta sortens främmande,
bara goda vänner — men så få människor hitta hit, därför att
min stuga ligger så ur vägen . . . Också Charlotta den Fjärde
gick och leddes . . . Därför låtsade jag, att jag skulle ha tebjud-
ning. Jag bakade småbröd — och klädde bordet — och dukade
med mammas bästa porslin — och tog på mig en annan klän-
ning ...
Diana tyckte i sitt stilla sinne, att fröken Lavendel var precis
lika märkvärdig, som ryktet målat ut henne. En fyrtiofem års
fröken, som ger sig till att »leka främmande», alldeles som om
hon vore en liten flicka! . . . Men Anne med stjärnögonen ut-
brast förtjust:
— O, ni brukar också låtsa!
Detta »också» uppenbarade en besläktad själ för fröken
Lavendel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
