Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En lycklig dag.
men jag bryr mig inte om att läsa aftonböner någe’ mera. Och
jag ämnar höra upp med att försöka vara snäll, för hur snäll jag
än är, tycker du ändå bättre om Paul Irvirig. Då kan jag lika väl
vara stygg och ha lite livat nå’n gång.
— Jag tycker inte bättre om Paul Irving, sade Anne helt
allvarligt. — Jag tycker lika bra om dig, fastän på ett annat sätt.
— Men jag vill du ska tycka om mig precis på samma sätt,
sade Davy och trutade med munnen.
— Du begriper väl, att man inte kan tycka om olika männi-
skor på samma sätt. Inte tycker du om Dora och mig på samma sätt, va’?
Davy satte sig upp och funderade.
— Ne-ej, medgav han slutligen, jag tycker om Dora därför
att hon ä’ min syster, men dig tycker jag om, därför att du ä’ du.
— Där ser du! Och jag tycker om Paul, därför att han är
Paul, och Davy därför att han är Davy, sade Anne muntert.
— Då nästan önskar jag, att jag hade läst mina aftonböner,
sade Davy, besegrad av denna logik. — Men nu är det för besvär-
ligt att krypa upp och läsa dem. Jag ska läsa dem två gånger i
morgon bittida i stället, Anne. Duger inte det lika bra?
— Nej, min gubbe lilla! Upp med dig nu bara!
Davy kröp alltså upp ur sin säng och lade sig på knä fram-
för Anne. När han gått igenom sina böner, böjde han sig till-
baka mot sina små nakna bruna hälar och tittade upp på henne.
— Anne, jag är snällare nu än jag brukade vara förut.
— Ja då, det är du visst, Davy lille, sade Anne, som
aldrig tvekade att ge ett erkännande, där sådant var välförtjänt.
— Jag vet, att jag är snällare, sade Davy förtroligt, och nu
ska du få höra, hur jag kan veta det. Jo, i dag gav Marilla mig
två skivor bröd med sylt på, en åt mig och en åt Dora. Den
ena vai rätt mycket större än denandra, och Marilla sa’ inte, vil-
kendera jag skulle ha. Men jag gav den största skivan åt Dora.
Det var snällt av mig — tycker du inte det?
— Jo, mycket snällt — så skulle en man ha gjort, Davy.
— Ja visst, sade Davy. — Dora var inte värst hungrig, så
hon åt bara halva sin skiva och gav se’n resten till mig. Men det
kunde jag ju inte veta, när jag gav henne den, så jag var snäll
ändå, Anne.
156
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
