Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I skolsalen.
för farmor och farfar, men jag ville gärna, att ni skulle ha reda
på dem, för ni förstår er så bra på saker och ting.
Det finns så många människor, som inte förstå någonting,
så det är ingen glädje med att berätta sådant här för dem.
Mina klippmänniskor bo nere vid stranden. Jag brukade gå
och hälsa på dem nästan varenda kväll, innan det blev vinter. Nu
kan jag inte gå dit förrän det blir vår igen, men de finnas kvar
här då med; folk som de förändras aldrig - det är just det ro-
liga med dem.
Nora var den första av dem, som jag blev bekant med, och
därför tror jag, att- jag tycker mest om henne. Hon bor vid An-
drews Vik, och hon har svart hår och svarta ögon, och hon vet
allting om havsfrun och helhästen och sjöspökena. Ni skulle höra
historierna hon kan berätta. Se’n så ha vi Tvillingsjömännen. De
bo ingenstans, de segla alltid, men ofta komma de i land föi att
prata med mig. Di är två livade laxar, och di hai sett allting i
hela världen — och mera än så. Vill ni höra vad som en gång
hände den yngste tvillingsjömannen?
Jo, han låg ute och seglade, och han seglade rätt på en mån-
väg. En månväg är den strimma, som fullmånen gör på vattnet,
när den stiger upp ur havet, förstår fröken. Jo, som sagt, den
yngste tvillingsjömannen, han seglade framåt månvägen anda tills
han kom ända upp till månen, och i månen fanns en liten gyllene
dörr, och den öppnade han, och se’n steg han in. Inne i månen
hade han några mycket underbara äventyr, men brevet skulle bli
för långt, om jag berättade dem för er.
Så ha vi den Gyllene Damen i grottan. En dag hittade jag
en stor grotta nere vid stranden, och den gick jag in uti, och
en stund så råkade jag den Gyllene damen. Hon hai guldglä
sande hår, som räcker ända ned till hennes fötter, och hennes
dräkt skimrar och glittrar som det rödaste guld. Och en guldharpa
har hon, och den spelar hon på så lång dagen äi — man an
höra musiken när som helst nere vid stranden, bara man lyssnar
noga, men de flesta skulle tro, att det baia äi vinden, som
bland klipporna.
För Nora har jag aldrig berättat om den Gyllene damen.
85
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
