Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På besök hos familjerna.
väg slingrar sig över fält och skogsmark, än böjande sig kring en
dunge av täta granar, än kantande en grupp av unga lönnar med
en undervegetation av yviga, plymliknande ormbunkar, än dykande
ned i en dalsänka, där en bäck forsar fram ur skogen och åter
försvinner i dess gömslen, än gassande sig ute i det granna sol-
skenet mellan häckar av gullris och rökblå astrar. Luften genljuder
av pipet från tusen sinom tusen syrsor, höstens små muntra musi-
kanter. En fet brun ponny skumpar fram längs vägen. Bakom
honom sitta två flickor, fulla av den översvallande fröjd, som ung-
dom och livslust skänka.
— O, detta är en dag, som blivit kvar från paradisets dagar,
tycker du inte, Diana? — Och Anne suckade av bara lycksalighet.
— Det är som om det bodde någon trollkraft i luften ... Se på
purpurn i dalklyftan därborta, Diana! Och känn doften från de
fällda furorna! Den kommer från den lilla soliga dälden, där herr
Eben Wright har yxat gärdsgårdsstörar. Det är en ljuvlighet att
leva en sådan dag som denna, men att lukta kåda och barr — det
är själva himmelriket . . . Den doften måtte väl finnas i himlen,
den är ju barrträdens själ . . .
— Kära du, inte ha träden några själar, sade den prosaiska
Diana. — Men barrdoft är verkligen härlig att andas in. Jag ska
ta och göra mig en lärftskudde och sy ett grönt mönster utanpå och
stoppa den full med barr. Du kan gärna göra dig en också, Anne.
— Ja, det tror jag att jag ska — den ska jag använda, om
jag någon gång tar mig en liten middagslur. Då kommer jag
nog att drömma, att jag är en skogsnymf . . . Men i denna stund
är jag rätt så belåten med att vara Anne Shirley, Avonleas skol-
mamsell, och åka fram på den här landsvägen en härlig dag
som denna.
— Ja, dagen är ljuvlig, men det är just inte något ljuvligt
ärende vi äro ute i, suckade Diana. — Hur i all världen kunde
det falla dig in att erbjuda dig att »bearbeta» den här vägen, Anne?
Här bo nästan alla de vresigaste och oginaste människor i Avonlea,
och de komma väl att behandla oss som närgångna tiggare. Detta
är den värsta vägen av alla.
— Det är just därför jag har valt den. Qilbert och Fred skulle
naturligtvis ha tagit den här vägen, om vi hade bett dem. Men
36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
