Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olika meningar.
risbastu och må väl därav. Kroppsaga som den allra sista ut-
vägen — det ska bli min regel.
Gilbert hade nu försökt att göra båda de tvistande vänin-
norna i läg, och följden blev den vanliga — ingendera var be-
låten. Jane knyckte på nacken.
- Jag smäller mina ungar, så fort de äro stygga. Det är
det enklaste och behändigaste sättet att få dem hyggliga.
Anne gav Gilbert en blick, full av besvikenhet.
— Aldrig kommer jag att bära hand på ett barn, upprepade
hon med fast stämma. - Jag känner mig övertygad om, att det
varken är rätt eller nödvändigt.
— Antag att en pojke morskar sig och blir näsvis, när du
säger åt honom att göra någonting, sade Jane.
— Då ska jag hålla kvar honom efter skolans slut och tala
vänligt, men bestämt med honom, sade Anne. — Det finns nå-
gonting gott hos varenda människa, bara man förstår att leta reda
på det. Det är lärarens plikt att locka fram och utveckla detta.
Så sade vår pedagogiklärare på seminariet till oss, det minns du
nog. Tror du, att du lockar fram det goda hos ett barn genom
att slå det? Visst inte.
— Ämnar du inte straffa barnen alls, när de bära sig illa
åt? frågade Gilbert.
— Jo, det blir jag väl tvungen till, fastän rysligt tråkigt
kommer det att bli. Jag får låta dem sitta efter eller ställa dem i
skamvrån eller ge dem så och så många rader att skriva.
— Jag förmodar du inte ämnar straffa flickorna genom att
låta dem sitta hos gossarna, sade Jane spetsigt.
Gilbert och Anne sågo på varandra och smålogo litet för-
läget. En gång hade det hänt, att Anne till straff hade fått sitta
bredvid Gilbert, och följderna härav hade blivit både tråkiga och
långvariga.
— Kommer tid,, kommer råd, sade Jane filosofiskt, när de
skildes åt.
Anne gick tillbaka till Grönkulla längs Björkstigen, som låg
där skuggig, susande och doftande av ormbunkar, genom Vio-
lernas dal och förbi »Pil, pil susa!» där solglimtarna lekte kurra
gömma med varandra under lövverket — alla de kära ställen, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
