Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anne gör affärer.
och avfärd i sällskap med Jim. Ty fru Lynde hade åsett större
delen av uppträdet från sitt fönster och gissat sig till resten.
— Ja, det kan ju kanske vara så gott att kon är sina färde,
men du rusar då alltid i väg och har så förfärligt bråttom, Anne.
Märkvärdigt kokreatur för resten, som kunnat bryta sig ut ur kät-
ten! Hon måste ha stångat lös några av plankorna.
— Jag har inte tänkt på att titta efter, sade Anne, men det
ska jag gå och göra nu. Tänk, att Martin ännu inte är tillbaka!
Det är väl någon mera av hans mostrar, som kolat vippen. Jag
skulle nästan vara rädd att tillhöra en sådan dödlig släkt . . .
— Ja, Martin tar man inte där man sätter honom, så myc-
ket är säkert, sade Marilla torrt.
Marilla höll på med att granska Annes stadsinköp, då hon
hörde ett gällt skrik från bakgården. En halv minut senare stör-
tade Anne in i köket, vridande sina händer.
— Anne Shirley, vad har du nu ställt till?
— O, Marilla, vad ska jag göra? Det är någonting så gräs-
ligt! Och det är mitt eget fel alltihop. Ack, ska jag då aldrig
lära att tänka mig för en smula, utan bara låta mitt oförstånd skena
i väg med mig ! . . Fru Lynde har alltid förutspått, att jag förr
eller senare skulle komma att göra någonting förskräckligt, och nu
har jag gjorfet.
— Du är den mest tålamodsprövande flicka jag känner. Vad
är det du har gjort?
— Sålt herr Harrisons ko – den, som han köpte av herr
Bell — den har jag sålt — till kreaturshandlaren . . . Dolly står
ute i kätten och tuggar hö, som om ingenting hänt.
— Anne, du drömmer väl!
— Ja, om jag ändå det gjorde! Men jag är nog så klar-
vaken som helst, fastän man skulle kunna tro, att det vore en
hisklig feberfantasi. Och herr Harrisons ko är i Charlottetown
vid det här laget. O, Marilla, jag trodde jag skulle ha slutat med
att ställa till förargelser åt mig och andra, och nu har jag ändå
råkat i den värsta klämma jag suttit uti i hela mitt liv . . . Vad
ska jag ta mig till?
— Jag vet ingen annan råd än att du får gå och tala med
herr Harrison. Vi få bjuda honom vår egen ko i stället, om han
15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
