Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anne gör affärer.
där de vattendrypande ormbunkarna utsände kryddlika dofter, var
förtjusande. Men just som de togo in på vägen upp till Grön-
kulla, varsnade Anne någonting, som för henne totalt fördärvade
landskapets skönhet.
Till höger framför dem sträckte sig herr Harrisons breda,
grågröna havrefält, vått och frodigt, och där, stående bredbent mitt
däruti, dold ända upp till de feta, blanka sidorna av den täta grön-
skan och lugnt bligande mot flickorna mellan de sakta vajande
havrevipporna, sågs en ljusbrun ko.
Anne släppte tömmarna och reste sig med hopprässade läp-
par och en min, som bådade föga gott för den tuggande kossan.
Ej ett ord sade hon, men hon klättrade hastigt ned på ena vagns-
hjulet och tog ett vigt skutt över staketet, innan Diana hunnit fatta,
vad meningen var.
— Anne, kom tillbaka! storskrek hon, så snart hon återfått
stämmans bruk. — Du förstör ju din klänning i den där våta hav-
ren — titta, sådant smutsbräm du retlan har fått! Hon hör mig
inte! Och aldrig rår hon med att köra ut den kon ensam! Jag
måste naturligtvis gå och hjälpa henne.
Anne plöjde fram genom den våta havren som en galning.
Diana hoppade raskt av kärran, band hästen stadigt vid en påle,
slog sin vackra hemvävda bomullskjol över axlarna, klättrade över
gärdesgården och gav sig på jakt efter sin vanvettiga väninna.
Hon sprang fortare än Anne, som hindrades av sin tunga och ge-
nomblöta kjol, och hann snart fatt henne. Bakom sig lämnade
de en nedtrampad väg, som skulle bringa herr Harrison till för-
tvivlans brant, när han förr eller senare finge se den.
— Men Anne, så stanna då! flämtade stackars Diana. — Jag
är andlös, och du är våt ända in på kroppen.
— Jag måste — ha undan — kon — innan — herr Harri-
son — får se henne, pustade Anne. — Jag bryr mig — inte om
— om jag så drunknar — bara — vi — kunna — göra det.
Men den jjusbruna kossan tycktes ej inse något skäl, varför
hon skulle drivas bort från sin saftiga betesmark. De båda and-
lösa flickorna hade ej väl kommit henne nära, förrän hon gjorde
helt om och galopperade bortåt motsatta ändan av fältet.
— Mota henne! skrek Anne. — Spring, Diana lilla, spring!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
