Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Geopolitiska problem II. Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Österrike-Ungern för sin själfbevarelses skull är lika
kategoriskt bundet vid Tyskland, så ligger utsikten
klar för Tyskland i denna riktning att öfvervinna sitt
medfödda onda, mellanläget; så mycket mera som
Tysklands öfverlägsna kraft tillförsäkrar det ledningen
i firman.
Och denna intressegemenskap — hvars former för
öfrigt tillhöra författningspolitikens område (nedan
s. 169 ff.) — mötes nu från andra ändan i serien af en
lika utpräglad. Politiska konjunkturer ha tillfälligtvis
vändt Turkiets ansikte åt västmakterna, så 1908 vid
ungturkarnas första genombrott, så äfven 1912 vid
deras fall och Tysklands oförmåga att bringa hjälp
i nöden; men dragningen till centralmakterna har
återkommit, liksom en djupare strömriktning. Turkiet
har nämligen på mycket goda grunder kommit till
den öfvertygelsen, att programmet Berlin—Bagdad
håller detsamma uppe, samladt och stärkt; medan
ententens program siktar på dess upplösning och död.
Detta blef klart i samma stund England fick uppge
Konstantinopel, som pris för Rysslands förbund.
Johnston’s karta n:r 3, ”Africa as it may be when
the war is finished” (se karta III), ger beviset
i yttre bild: ”Asia minor” ut till Alexandrette i rysk
färg, därunder ett engelskt Mesopotamien äfvenledes ut
till Medelhafvet, därunder ett stort franskt Syria,
därunder slutligen ett icke färglagdt Judea i luckan till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
