Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strålningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi veta, att vår jord vrider sig omkring sin
egen axel på ungefär ett dygn. Därigenom
fördelas värmet jämnare på jorden, så att de trakter,
som ligga på samma breddgrader, få i stort sett
samma temperatur, vare sig de ligga på östra
eller västra halvklotet.
Annorlunda förhåller det sig med vissa andra
planeter. Merkurius beter sig ungefär som vår
måne i förhållande till jorden: den vänder
ständigt samma sida mot solen. Därav följer, att den
ena sidan, som dag ut och dag in, dygn efter dygn,
årmillioner efter årmillioner utsattes för solens
förödande hetta, måste vara ofantligt het, under
det att den andra sidan, som aldrig fångar mera
solstrålning, än vad som återkastas från andra
planeter, utan ständigt är vänt ut mot rymdens
köld och natt, måste vara oerhört kall. Enligt
verkställda. mätningar är medeltemperaturen för
Merkurius varma hälft ungefär + 350 grader.
Till jämförelse kan nämnas, att bly smälter vid
327 grader och tenn vid 232 grader. Det faller av
sig självt, att liv icke kan förekomma på
Merkurius.
Vår närmaste granne i rymden är Venus.
Venusbanans radie är "endast" 42 millioner
kilometer kortare än jordens. Venus skulle därför
kunna tänkas ligga inom eller i närheten av det bälte,
där temperaturförhållandena icke lägga hinder i
vägen för livets uppkomst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
