Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
mänskans gärning och vandel här på jorden. Hvad
har du varit — hvad har du blifvit? Hvad har du
uträttat — hvad har du försummat? De frågorna
ställer döden oss inför. Därför bli vi så förunderligt
små inför döden. I lifsberusningens ögonblick, i
yran och larmet kunna vi tro oss vara stora och
starka, kunna vi yfvas öfver rikedom, skönhet,
talanger, ära och framgång, men inför döden, när den
träder oss nära, bli vi allesammans små, ty i döden
gäller intet annat än sanning, verklighet.
Och så är döden därnäst den starka maningen att
använda lifvet, medan vi hafva det. Tiden är kort
— natten kommer, då ingen kan verka. Det gäller
för oss att få någonting gjordt, medan vi ännu hafva
dagen i våra händer, att icke se oss omkring och
lyssna efter hvad mänskor säga och tänka och tycka
om oss, om vi få applåder eller klander för det vi
göra, utan att den gärning, som vi äro satta till att
göra, måtte bli gjord med så mycken trohet och så
mycket allvar som möjligt, af kärlek till saken och
ej för vår berömmelse. Döden visar oss också på de
mänskor, med hvilka vi äro satta att lefva och säger
till oss: tag vara på mänskorna, medan, du har
dem!.. ;
Döden är det stora, hälsosamma allvaret i vårt lif.
Hvad skulle det bli af oss, om vi kunde hitta på det
lifselixir som skulle låta oss alltid lefva, om
mänskorna med alla sina konster att förlänga lifvet skulle
nå därhän, att de kunde säga: nu ha vi öfvervunnit
döden, nu skola vi alltid lefva på jorden? Hvilket
ynkligt människolif vi då skulle få se! Hvilka mate-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
