Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lifvet och döden.
»Det är icke döden som år vår
bestämmelse, utan ett lif utan slut.»
JOHANNES MULLER.
»För oss är döden som tusenden förskräcker,
ett hälsningsrop, som oss till lifvet väcker.»
C. HILTY.
Bakom allt lif står döden, bland allt lefvande
härjar döden. Den sväfvar öfver oss som ett
olycksöde, som kan drabba oss hvarje ögonblick och
omintetgöra meningen och värdet medi vårt lif. Hvad vi
än skåda och sträcka oss efter, hvad vi än skapa
och göra till föremål för vår kärlek, hvad vi än
upplefva, eller skänka åt andra, må det strömma
öfver af kraft, stråla af inre glöd, öfwerflöda af
härlighet och utströmma ett outtömligt lif: se vi
närmare efter, så tåras våra ögon, ty det förefaller oss,
som om all prakt förbleknade och allt vårt verk
upplöstes i intet — hård, obeveklig, outgrundlig stirrar
oss döden öfverallt till mötes. Ingenting kan hjälpa
oss mot döden. Äfven om hela vårt lif ropar sitt
jå, så återskallar från alla dalar och höjder dödens
döfva eko och ropar sitt nej. Lifvet är utan tvifvel
den största gåta vi ha att lösa, och den fyller oss
alltjämt på nytt med stum förvåning. Men därnäst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
