Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första akten - Tredje scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INÉS.
P örut kände jag en sådan beklämning, jag
kunde ej få fram ett ord. Nu är det ingenting,
som binder min tunga. Nu gråter jag af lycka
och finner ord för min tillgifvenhet. Förut hade-
jag blott kunnat säga dig: Hvad jag är olycklig,
älskade fader. Nu tänker jag icke m er på mig
sjelf, nu tänker jag på dig, och nu tvingar mig
mitt hjerta att säga: Hvad jag älskar dig, fader!
(Omfamnar ånyo fadern.)
LORENZO.
Inés, älskade barn!
INÉS.
Och dig ocksa, moder, dig ocksa! (Omfamnar
Angela. Lorenzo och Tomas gå fra m på scenen, Anqela och Inés
i soffan.)
TOMAS.
A rm e filosof! Se, ingen af dessa båda har
läst en enda sida i alla dessa böcker, och de veta
m er än du! Du tror dig stark, och i deras hän-
der är du ett vax. Du tror dig en vis, och i de-
ras arm ar är du en skolpojke, för att icke säga
en dåre. Du tror dig rättrådig och obesticklig,
och båda dessa qvinnors vilja skulle föra dig till
hvarje orättvisa och hvarje svaghet.
LORENZO.
Nej, Tomas, nej! N är öfvertygelsen om det
rätta uppehåller mig, är min vilja jernfast.
TOMAS.
Jag säger icke: vi få se, em edan dessa äro
två englar! Men ve dig, om de icke vore det!
Kom ihåg, hvad skalden sagt: »Frestelse, du he-
ter qvinna!»
LORENZO (med en viss i/ver).
»Ord, ord, ord» hade han sagt förut, em edan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
