Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första akten - Andra scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de Almonte sätter sig em ot denna förbindelse.
Men hvad gör det väl till saken, när E dvard vill
det, och det i alla fall icke är grefvinnan, som
skall gifta sig.
LOEENZO.
Angela! Betänk dig väl! Vi skulle m ed-
verka till, att en son sätter sig upp mot sin
mor . . .
ANGELA.
Lorenzo! Betänk dig väl! Vi skulle upp-
offra vår dotter för denna qvinnas fåfänga.
LORENZO.
A tt klaga öfver fåfänga och olycka är en
lätt sak; men det vore bättre, om vi i stället
sökte något botemedel mot skadan.
ANGELA.
Och hvarför icke tala med grefvinnan? Man
säger, att frånsedt hennes aristokratiska fördomar
är det en god menniska, som dyrkar sin son E d -
vard; ga till henne, be henne, bönfall henne . . .
LORENZO.
Jag skulle bedja, jag skulle bönfalla, jag för-
ödmjuka mig derhän . .. D et är sannerligen icke
jag, som skall bedja henne om en m ake åt min
dotter, det är hon, som bör kom m a till mig
och anhalla om Inés hand för sin son. K onve-
nansen, respekten för qvinnan, min egen ära for-
dra det.
ANGELA (vänder sig till Tomas, som
narmat sig bordet och bläddrar i några böcker).
D er har ni filosofen, den vise, fullkomlige
mannen, fullproppad med fåfänga och högmod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
