Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
167
Då Anna kom till Horstmann yttrade denne barskt:
— Varför har du gömt dig?
— Jag hade främmande.
— Vern?
— Min syster och hennes man.
— De springa ju här varenda dag. Snart flytta de
väl också in i huset.
— Jag har väl rätt att träffa mina närmaste
släktingar.
— Är det något att träffa! En avdankad kapten
och vinagent! Är det något märkvärdigt med
honom? Han kunde göra något och låta bli att snylta
hos andra.
— Jag förbjuder dig att tala om min svåger på det
sättet.
Horstmann kastade cigarren ifrån sig och rusade
upp.
— Du borde akta dig, mumlade han.
Han gick hastigt fram och tillbaka i rummet och
andades med möda.
-— Vad ville du mig egentligen? frågade Anna
slutligen.
— Vad jag ville? Har du så brått?
— Jag önskar veta, vad jag skall stå här för. Jag
går hellre min väg, ner till de andra.
— Du skall hålla mig sällskap, mitt barn! Du skall
vara litet munter. Man har väl lov att tala med sin
egen fru vet jag.
Han trädde henne ett steg närmare och betraktade
henne med sina stela ögon.
— Du har blivit vackrare och vackrare på sista
tiden. Du är smärt som en helt ung flicka. Och
sådana röda kinder och läppar. Du är väl riktigt lycklig,
vad?
Plötsligt blev hans ansikte mörkt som natten och
han fortsatte:
— Nå, nu kan det vara nog med dylik smörja.
Packa din koffert. Vi resa bort i morgon.
— Du reser bort? Törs jag fråga, varthän färden
ställes?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
