Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
satt färdigklädd till att gå ut i vinterträdgården,
väntande på Anna, som skulle göra visit hos
borgmästarinnan, vars mottagningsdag det var. Han ville
hellre, att de skulle stanna hemma, men Anna hade
övertalat honom, i det hon lovade honom att göra en helt
kort visit.
Det var en vacker aprildag, den mörkröda solskivan
svävade på den klara himlen, genom det öppna
fönstret trängde doften av hyacinter in i rummet. Mellan
päronträdets mörka grenar satt en trast dold och lät
sina drillar ljuda ut i den friska vårluften.
Horst-manns hjärta gladdes, misstroende, förbittring,
vardagsbekymmer försvunno som dagg för solen. Han
satt och tänkte på denna dag för två år sedan,
bävade ännu vid minnet av den stund, då hon blev hans,
då han hade glömt alla livets smärtor och sorger i
vild, berusande älskogsfröjd. Då bragte
tjänsteflickan honom ett brev. Han kastade en blick på
firmastämpeln: Schöbel & C:o, Bankirfirma. Utan att se
på adressen, i den tron, att brevet var till honom,
öppnade han det och såg till sin förvåning, att herr
Schöbel anmodade fru Horstmann att snarast betala
en för länge sedan förfallen skuld.
Horstmann läste brevet två gånger. Vad betydde
detta? Anna hade under det sista halvåret
förbrukat stora penningsummor, huru kunde det vara
möjligt, att hon ändå skuldsatt sig? Han bad
tjänsteflickan meddela frun, att hon skulle vänta litet på
honom, han skulle snart komma tillbaka. Därpå ilade
han i väg till bankhuset, som låg ett litet stycke från
Horstmanns, på Korneliusplatz. En kvarts timme
senare kände han sakens sammanhang.
Det syntes honom, som om man plötsligt hade rivit
en bindel från hans ögon. Han vacklade till i det
plötsliga ljuset som en blind, som ser första gången.
Han hade trott, att han hade gift sig med dottern till
en ansedd dam, som levde under ordnade
förhållanden, och vad var denna fru Düsbach? En person, som
hängde i fallrepet, en man, som var skuldsatt upp
över öronen. I denna stund syntes honom hans äk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
