Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
sorgmodiga stämning, men det fanns alltid en smula
bitterhet kvar i hans själ. Ännu värre kände han det,
då det var bjudning hemma hos honom.
— Vad kommer jag nu månne att säga eller göra,
som sätter Anna i dåligt humör, tänkte han.
Kanske välter jag ett glas, kanske är jag så olycklig att
stöta borgmästaren eller glömma, vad dessa nöt till
målare heter! Måtte fan taga dem allasammans! De
kommer här vältande in i mitt hus och äter min mat,
som om det vore en nåd, de visade mig därmed.
Han trodde ursprungligen, att han så småningom
krets, men han märkte snart, att han redan var för
skulle vänja sig vid tonen i sin hustrus
umgänges-gammal härtill. Och allt efter som tiden gick, blev
detta sällskapsliv honom alltmer förhatligt. Förr
hade han dock alltid, när han kände sig främmande och
lämnad ensam, kunnat möta Annas seende blick, som
tydligt sade: "Du går här och tröttar dig, min
stackars man", han svarade henne då: "Åh, det är inte så
farligt", och detta stumma samtal var honom verkligen
en stor tröst i nöden. Han gladdes vid den tanken,
att han och hon förstodo varandra, och detta gjorde,
att han kunde uthärda sällskapslivet så tåligt.
Men nu gick det icke längre. Vid bordet lade han
ofta märke till, att hans hustru, när hon talade såg på
honom med en nästan fientlig blick, ja, det kunde till
och med hända, att hon föll honom i talet och avbröt
honom. Han måste då ovillkorligen tänka: vad går
det åt henne? Hon uppför sig ej mot mig, som hon
skall. Men den misstanken, att hon skämdes för
honom, tillbakavisade han dock. Den syntes honom
alltför förskräcklig.
Emellertid kunde han icke dölja för sig själv, att ju
kallare hon blev mot honom, desto varmare var hon
mot andra. Hon hade ett sätt att tala med unga
herrar, vilket ofta sköt blodet upp i kinderna på
Horstmann. Han visste visserligen, att hans hustru var
egenkär, men än hade hennes koketteri ej stött
honom, han hade alltid trott, att hon bara roade sig över
dem, som kurtiserade henne. Nu däremot kunde han
gripas av ängslan för att någon av dessa gröngölin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
