Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
i Horstmanns huvud. Ohejdad hänförelse över
hennes skönhet fick honom att skälva i hela kroppen,
medan en häftig ängslan grep honom.
Bert började föreställa Horstmann för en mängd
främmande människor, så att han gång på gång måste
buga sig. Många av de närvarande hade han redan
träffat i konstnärsföreningen, men i kostymerna
kände han icke igen dem.
Nu stod fru Lüders vid sidan av den gamla
damen. Alice genomborrade henne med fientliga
blickar, medan modern satt dystert allvarlig. Den
ovanligt mycket urringade damens barm hävde sig
våldsamt, än såg hon på Alice, än på fru Düsbach, och
plötsligt utbrast hon:
— Ni har väl mottagit mina båda brev?
— Ja, det har jag. I morgon skall ni få svar.
Och i outsäglig ängslan knäppte hon ihop händerna.
Anna satt vid kortändan av bordet vid sidan av en
herre i glänsande harnesk. Hon drack litet
champagne. Hon låtsades vara i den bästa stämning,
koketterade med hela sällskapet, bara Horstmann
och Bert voro luft för henne, dem ägnade hon icke
ens en blick. Bert var fördjupad i samtal med en
väninna, en vacker köpmansdotter från Elbefeld.
Han spådde henne i handen och förutsade de
otroligaste saker. Den unga damen skrattade hjärtligt
och ville höra mera.
Horstmann satt tämligen bortkommen i allt detta
stoj. Hans granne vände honom ryggen, och ju högre
de andra skrattade, desto dystrare och mera
inbunden blev han. En djup klyfta syntes skilja honom
från dessa mäninskor. Icke endast var han en
främling bland dem, utan alla de, som här med största
lätthet och naturlighet rörde sig i sina kostymer,
voro i jämförelse med honom förfinade väsen, som
voro vana vid livets behagligheter. Han var en
tung plebej, som kände sig stött av deras lättfärdiga
uppförande.
Medan de andra upplivades av dans och vin,
glömde det vardagliga livets bekymmer och sorger, tänkte
han på sin egen glädjelösa ungdom, hur många hade
stridit och segrat som han? Stod han icke högt över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
