Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
ett nådigt leende, medan kaptenen klappade sin
svar-moder på axeln:
— Nå, lilla mamma, du har nog valt den bättre
delen, du har ännu icke slutat med att dricka vin.
Med dessa ord hällde han upp ett glas vin och
skålade med Horstmann.
— Konsten lever! Ja, konstnärerna, de ha sitt
på det torra, de. De föra ett storartat liv.
Och så räckte han ut glaset, i det han vid var
klunk smakade pä vinet.
— Var har Anna blivit av? frågade fru Dehwitz
missmodigt. Har du förresten sett fru Lüders
klädning, mamma?
— Nej, svarade modern och sjönk ihop vid detta
namn. Fru Lüders var gift med en känd
porträttmålare; den olyckliga gamla damen var skyldig
henne 100 mark och hade redan mottagit två kravbrev.
Huru är hon då klädd?
— Du skulle hellre fråga, huru hon är avklädd!
Det är verkligen skandalöst.
— Åh, det var ju modet på den tiden, sade Dehwitz.
— Lyckligtvis är man nu för tiden något
anständigare. — Åh, Karl, drick icke så fort.
— Som du befaller, mitt barn! svarade han och sköt
flaskan från sig.
De tego. Alla voro vid dåligt humör. Dehwitz
gned missmodigt sin röda näsa mot det tomma
glaset. Alice tittade efter systern, som då och då dök
fram i dansens virvlar, men genast åter var borta.
Hon var avundsjuk på Anna och satt och
funderade på några giftigheter, som hon ville säga henne.
I Horstmanns själ drog det ihop till ett
fruktansvärt oväder. Otålighet, ängslan, vrede brusade inom
honom. Han hade mest lust att resa sig upp för
att uppsöka den unga kvinnan, men han behärskade
sig, han kunde icke springa efter henne.
Dehwitz hade åter fått tag i flaskan, han hällde i
sitt glas, tömde det i små, hastiga drag. Mer än en
gång öppnade han munnen som en fisk, som tager
in luft, såg sig omkring, som om han kände, att här
måste sägas ett eller annat ord, varpå han med en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
