Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
axlarna hade hon små vingar. Men i samma nu som
jag fick se henne, försvann hon som ett skott, och bara
damm och torra löv virvlade efter henne.
Det är säkert hennes själ som följer mig, tänkte
jag, den vill bestämt visa mig vägen. Och jag gick.
Hela dagen gick jag, vartåt visste jag inte, och det
var inte skapligt så trött jag vart. Men så till sist kom
ett folk fatt mig, en gubbe och en gumma i en telega,
och de sa:
— Sätt dig upp, fattige man, du skall få åka
med oss.
Jag satte mig upp. Och de körde vidare och klagade
för mig.
— Det har hänt oss en stor olycka, sa de. Vår son
skall bli tagen till soldat, och vi har inga pengar så att
vi kan leja en annan i hans ställe.
Jag tyckte synd om gammelfolket och sa:
— Jag skulle gärna gå ut i hans ställe utan
betalning, men jag har inga papper.
— Det gör ingenting, tyckte de. Det skall vi ordna.
Du behöver bara säga att du är vår son, Pjotr
Serdjukov.
— Gärna för mig, sa jag. Min ängel, Johannes
förelöparen, skall jag be till som förut, och vad jag kallas
gör mig detsamma.
Därmed var den saken uppgjord och de skjutsade
mig till en annan stad och anmälde mig som rekryt
och gav mig tjugufem rubel i pengar och lovade på
köpet hjälpa mig hela livet igenom. Pengarna jag fick
av dem, de tjugufem rublerna, lämnade jag genast till
ett fattigkloster till mässor för Grusjas själ, och sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
