Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sved det att en fin man skulle behöva lida så illa ve
för sin begivenhet på sprit och få lov att ödelägga
självaste magen. Jag måste låta honom få skölja
tarmarna från allt glaset, tänkte jag, och jag sa till om
än ett glas åt honom på min räkning, men du behöver
inte äta glaset, sa jag. Han satte värde på det och
räckte mig handen.
— Du är bestämt av herrskapsfolk, sa han.
— Joo, det stämmer, tyckte jag.
— Det märks genast, sa han, att du är av annan sort
än de där svinen. Grand merci för detta, sa han.
— Väl bekomme och adjö med dig nu, sa jag.
— Nej, sa han, jag skulle gärna vilja språka litet
med dig. Maka på dig, så slår jag mig ner bredvid dig.
— Nå var så god och sitt då, tyckte jag.
Och han satte sig bredvid mig och började berätta
om sin fina familj och sin fina uppfostran. Men så
säger han:
— Vad för slag?... Dricker du te?
— Ja just. Vill du inte ha också?
— Tack, säger han. Men jag kan inte dricka te.
— Varför det?
— Därför, säger han, att jag inte är någon
temänniska utan en desperat människa. Bjud mig hellre
ett glas starkt till... Och glas på glas tiggde han sig
till av mig, så till sist vart jag riktigt led vid honom.
Och än sämre tyckte jag om att han var så litet
sanningsenlig av sig, utan bara skrävlade och bredde på
om vad han var för en kaxe och så dessemellan
jämrade och grät — det var inget allvar med honom alls.
— Tänk bara, sa han, vad jag är för en. Gud har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
