- Project Runeberg -  Den förtrollade vandringsmannen /
83

(1929) [MARC] Author: Nikolaj Leskov Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Ivan Severjanytj gjorde en paus, suckade djupt vid
minnet och fortsatte:

— Men än värre var det vid saltfälten nere vid
Kaspiska havet. Solen står röd och steker och saltfälten
gnistrar och havet gnistrar... Av det där gnistrandet
blir en ännu mera huvudyr än av borstgräset, och en
vet inte var en är, i vilken del av världen en skall
räkna sig vara, det vill säga om en lever eller redan är
död och lider för sina synder i hopplösa helvetet. Där
stäppen är gräsbevuxen är den ändå liksom gladare.
Där kan det ändå hända att det lyser litet blått av
salvia på någon sluttning eller att några stånd malört
eller kyndel bryter det vita, men här är bara ett enda
glitter... Där kan det hända att det blir en löpeld
i gräset och en uppståndelse: trappfåglar flyger upp,
stortrappar och kragtrappar och snäppor, och det blir
jakt på dem. En jagar dem till häst, de där
trappfåglarna, och slår ihjäl dem med långa piskor. Men en får
se upp, bäst det är måste en själv ta till flykten för
elden... Sådant där är förströelse i alla fall. Och så
kan det hända att det växer upp smultron där en brand
har gått fram, och dit kommer då alla möjliga fåglar,
mest småfåglar, och det är ett kvittrande i luften.
Här och där kan man också träffa på en buske: en
spirea, ett litet persiketräd eller en liten akasia. Och
när i soluppgången dimman faller som dagg känns det
så svalt och allting doftar så gott... Långtrådigt är
det ju i alla fall, det är klart, men man kan ändå stå
ut. Men saltfälten — Gud bevare människor från att
länge behöva leva på dem. Hästen är väl till freds där
för någon tid, han slickar salt, och det gör att han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vandring/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free