Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fotknölarna. Men de skrattade inte måttligt åt mig för
det och sa:
— Nej, men titta så bra du går, Ivan.
— Ett sådant elände! Men tänk att ni skulle bli fast
när ni försökte rymma.
— Ja, det var ju omöjligt. Släta stäppen, inga vägar
och hungrig blir man... I tre dagar gick jag, och
alldeles förbi blev jag, med händerna fångade jag en
fågel och åt upp den rå, men snart var jag lika
utsvulten igen och inget vatten fanns... Hur skulle jag
ha kunnat komma längre?... Jag ramlade, och de
letade upp mig och förde mig tillbaka och taglade mig.
Någon av åhörarna anmärkte apropå det där
"taglandet" att det måtte vara förskräckligt besvärligt att
gå på fotknölarna.
— Ja till en början är det mycket obekvämt, svarade
Ivan Severjanytj, och fast jag ju vande mig
småningom kunde jag aldrig gå långt. Men det måste jag
säga, sen dess tog de också vård om mig, de där
tatarerna.
— Det är för besvärligt för dig att vara ensam nu,
Ivan, sa de, du har svårt både att hämta vatten och
laga mat åt dig. Tag dig nu en Natasja, vi skall ge dig
en bra Natasja, du får välja vem du vill.
— Vad skulle jag välja för? sa jag. Vem som helst
gör samma nytta. Ge mig vem ni behagar.
Och så gifte de bort mig utan vidare.
— Vad för slag? Gifte de er med en tatariska?
— Ja, klart att det var med en tatariska. Först gav
de mig änkan efter den där samme Savakirej, som jag
hade pryglat ihjäl, men hon föll mig inte alls i smaken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
