Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Än lade jag henne i baljan och tvättade henne riktigt
ordentligt och hade hon några små blemmor i skinnet
så strödde jag strax mjöl på, än kammade jag henne,
än gungade jag henne på knäet. Tyckte jag det var
för långtrådigt hemma, tog jag henne på armen och
gick ner till flodmynningen för att skölja kläder —
och geten hon hade också fäst sig vid oss och brukade
också följa med.
Så gick ett år. Min flickunge började kunna stå
lull, men jag märkte att det var något på tok med
hennes ben, de stod i en båge. Jag visade husbonden
på det, men han brydde sig inte om det och sa bara:
— Rår jag för det? Gå till en doktor med henne
och låt honom se till henne.
Jag bar henne till en doktor och han sa:
— Det är engelska sjukan. Hon måste sitta i sand.
Jag gjorde som jag var tillsagd. Jag såg ut ett ställe
vid flodmynningen där det fanns sand, och var varm
vacker dag gick jag dit med både geten och flickan.
Jag grävde ner flickan ända till midjan i den varma
sanden och gav henne ett spö och småsten att leka
med, och runtomkring oss gick geten och betade gräs
och jag satt där med armarna om knäna och somnade
och sov.
På det viset tillbragte vi hela dagar, vi tre, och för
mig var det bästa sättet att komma igenom
långtrådigheten, för långtrådigt var det som sagt, och särskilt
nu på våren, när jag börjat gräva ner flickan i
sanden, och själv satt och sov vid stranden hade jag alla
möjliga tosiga drömmar. Jag slumrar till och viken
skvalpar och utifrån stäppen blåser en ljum vind och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
