Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bort, när Tjugusjuan rusade förbi dem som ett
vansinnigt vidunder.
Grindar passerade hon utan att hvissla och
krossade så många hon hann af dem, stationerna
snurrade hon förbi fortare än ett blixttåg,
vägöfvergångarna hgppade hon nästan öfver af pur
förtjusning att slippa vänta framför dem, i
kurfvorna rullade hon på bara innerhjulen och vid
lutningen bortom Polcirkelns station svängde hon
hjulen så lagren gingo varma.
Hon var alldeles tokig af frihetsglädje. Inte
brydde hon sig om hvart det bar, endast hon
kom bort från det hvardagliga.
Ho! känna luften brusa som en storm omkring
sig och slippa händer, som styrde och ledde,
slippa det vanliga, olidliga pustandet på kända
spår långsamt framåt med oändligt långa godståg
efter sig för att sedan stå och sofva i ett mörkt
stall, slippa bli skrubbad och tvättad hvar
morgon, smörjd i lagren och matad i fyren, slippa gå
hela lifvet som de andra maskinerna och släpa
på trä och järn och sill och cellulosa och sedan
skrotas ner till järn, när hon inte dugde längre.
Nej, hellre då en vild hetsjakt och hinna något
utöfver det vanliga.
Futt! Där var den nya bron, som hon alltid
skulle handskas försiktigt med och långsamt åka
öfver. Nu tog hon den i ett huj.
I den svåra stigningen vid Brännbacken fick
hon igen astman och pustade af ansträngning att
ta sig upp, men sedan hon kommit ut på den
stora, ödsliga myren, där aftonrodnaden glimmade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
