Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
och timmerstockar och försvann och kom inte tipp
förrän flera kilometer längre ner och blef
be-grafven där okänd, namnlös och sönderslagen;
allmänheten längtade efter att domen skulle falla
så att den slapp att plågas längre; ^ajiingenjörn
hade frosskakningar; endast Hjälte satt stilla och
lugn och liksom smålog.
Efter en kort öfverläggning afkunnades domen.
Hjälte dömdes till två års straffarbete och
ovärdig att i rikets tjänst vidare brukas.
Baningenjörn bad efter domen att få tala vid
Hjälte. Utgången af målet plågade honom
o^r-hördt. Han ville ha eji lösning på gåtan.
Han föreställde Hjälte, att det var omöjligt för
någon människa att ta på sig skulden till olyckan.
Det var en hemlighet, som ingen kunde tyda. I
nittionio fall af hundra kunde han försäkra Hjälte,
att solkurfvor uppkommo af tågtrycket.
Han talade i flera timmar med honom. Han
bevisade och bevisade, tog hela sitt vetande till
hjälp, men allt strandade på den envishet,
hvar-med Hjälte af böj de hjälp.
Hjälte ville inte öfverklaga domen; ingen skulle
göra sig omak för hans skull; ingenjörn var bra
snäll, men det tjänade ingenting till, han var
nöjd för sin del.
Baningenjörn fick gå med oförrättadt ärende.
Mot denna oböjliga vilja kunde ingen strida.
Hjälte fördes till fängelset. Kamraterna
samlade in pengar åt honom för att han inte skulle
stå på bar backe, när han kom ut igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
