Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4»
sökte han biten ännu en gång så nära lampan
som möjligt för att på nytt komma till en fast
öfvertygelse, att det var bly, i all synnerhet
sedan han skurit i sänket till ett gammalt torsk*
snöre och jämfört det med den andra biten.
Det blef ännu kvafvare i kajutan. Han måste
ut igen.
Han fick sikte på två poliser, hvilkas
pickel-hufvor glänste till. De gingo nedför trappan
till Fiskarhamnen.
Som en blixt ilade det genom Vesterberg -
ugglan har anmält dig, polisen där kommer för
att häkta dig för tjufveri och vrakplundring, det
hjälper inte att det bara är bly - Herre Gud!
hvarför kan jag inte springa min väg, hoppa i
sjön, ja, det gör jag, hellre än att de där skola
ta mig. Hvem håller i mina fötter? Nu hviskar
den ene något till den andre. Var så god, kom
hit och ta mig! Kom bara! Jag har sälbössan
därinne i kajutan laddad med kula, jag skall
försvara mig, gjorde ingen orätt gendm att ta några
blytackor, som hafvet annars skulle ha tagit.
Förstår ni, det var därför bärgningsångaren inte
brydde sig om att söka efter lasten - bly till
femton öre kilot! Kom bara! Ni skall få ta
blyet, men först skall ni få blyet i sälbössan i er.
Vesterberg kände sig besviken, när poliserna
fortsatte sin väg framåt Stadsgården utan att ens
titta åt honom. Men ju längre de aflägsnade sig,
desto mindre morsk blef han, och när de
för-svunno bakom ångarna, inbillade han sig, att det
var ett knep af dem, och att de väntade, tills han
Ernst Didring: Vilsna vandrare. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
