Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
Utan svar monarken vände, som han ingenting
förstått
och ur salen trädde sorglös, som ditin han sorglös
gått.
På kvällen är den stora invigningsbalen; ur tusen
lampor och ljus flyter ett strålsken ut i parkens
höstmörker genom spegelglasen, och ur Apollosalen
tränga menuettens toner. Konstnärn går ensam
därutanför; bittra och trötta tankar fylla hans sinne,
medan han ser på dessa sprättar och eleganta damer,
som skymta i fönstren. Så stannar hans blick vid
ett par; en dam, som trött lutar sig mot en fönster-
karm och låter underhålla sig aV sin kavaljer, en
hovman, som ideligt bugar och talar i ett.
Var har jag väl sett den flickan, tänkte spejarn,
hennes drag
vinka mig liksom ett minne från en längst för-
fluten dag.
Det måste vara ungdomsvännen — men i denna
dräkt? i slottet? Med dystra aningar om, att stora
förändringar skett under de år, som förrunnit, sedan
de skildes, skyndar han sig in i salen, tränger
undan dem, som stå i vägen, och frågar häftigt
sin närmsta granne, då de dansande hindra honom
att komma längre, vem flickan i fönstret är. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
