Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
Den oansenligaste av fontänerna i parken har en
historia, och vid den vill skalden dröja.
Slottet och större delen av parkområdet voro
redan färdiga; endast ett mindre område var ännu
icke ordnat. Kung Ludvig befallde då en ny skatt
för att avsluta sitt slottsverk. Det var en, som
intet ägde att ge, när gendarmen kom för att kräva
henne på den nya skatten — en fattig änka i sin
koja. Allt vad hon har sparat är ett mynt, som
skall ges läkaren, till vilken hon ämnar föra sin
sjuka dotter. Men gendarmen tar ifrån henne denna
hennes sista penning med lagens rätt.
Strax därefter var fontänen färdig, byggd av
folkets sista skärvar. Kring dess vackra marmor-
skål vandrade oavlåtligt en halvdöd kvinna i trasor
;
hennes blick stirrade oavvänt ned i skålen, som
hon gång på gång lutade sig över, och då föllo
hennes tårar ned i den, som ännu var torr. Därför,
säger berättelsen, glittrar denna springbrunn mer än
alla de andra, fast den är minst och obetydligast.
Marie Antoinette är hjältinnan i den andra sången.
Hon är sedd ljust i ljust:
Där satt på den grönskande mattan
en ungdomlig, solljus gestalt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
