Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
Ljuset i byn försvinner;
kojan står mörk.
Fullmånen ödslig brinner
genom en somnad björk.
Sövande andar ila
ned till den minstes bo.
— När skall jag själv få vila?
När får jag ro? —
Så lidelsefull individualist han än är, har han
likväl fattats av den tröstande och upplyftande tro
på alltets sammanhang och hans egen fortvaro,
som bär namnet panteism. När han ser dagar
och år försvinna, när känslor och passioner slockna
som stjärnfall, när han ser släkter dö bort och för-
gätas och brinnande hjärtan stoppas ner i den kalla,
okänsliga jorden (Längtan och hopp),
O, då längtar också mitt sinne
till gravens snö,
att förgätet och utan minne
från världen dö,
att mot middag och Ljus ej hinna
men att okänd och ung försvinna
liksom flingan i vårens tö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
