Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
Och vågen, fast hon tycks yster,
är stundom stilla och sval.
Jag är ej, böljor, er syster,
ty varmt är mitt hjärtas kval.
»Jordens glödande dotter» har -ej fått något av
kylan hos dessa vågor, över vilka hon stirrar ut
för att se, om ej den älskade skall komma till
henne. Men hon lovar, att hon skall icke svikta,
icke överväldigas av ängslan:
Nej, jag är en nordisk flicka,
jag älskar och hoppas jag.
Vallflickan är också ensam och hemlös; hennes
käraste har dött ung och svårmodet har bosatt sig i
hennes hjärta. Därför är hennes visa tungsint:
Koho, koho! Nu I hemåt skoien,
muntra kritter.
Bakom fallet sjunker redan solen
i sitt glitter.
Ladan väntar er med ljuv och svalkig ro.
Koho, koho
!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
