Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vagantbikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fram, som skepp, af man ej styrdt,
far från fjärran stranden,
fram, som fågeln flyger fri,
drar jag genom landen.
Inga länkar fjättra mig,
intet hinder stänger,
men vid usla likar jag,
usle, jämt mig klänger.
Dystert allvar, glädjetomt,
kan jag godt försaka;
skämtet är så täckeligt,
ljuft som honungskaka.
Mödan i fru Venus’ tjänst
får min håg att klarna,
ty hon aldrig trifves i
hjärtan oerfarna.
Breda vägen vandrar jag,
som en yngling plägar;
till kamrat jag lasten har,
glömsk af dygdens vägar.
Vällust och ej salighet
högst jag eftertraktar.
Andligt död, jag kroppens kraf
nog så ömsint aktar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
